Renovering

Jag har velat renovera vårt vardagsrum hur länge som helst nu. I början var D med på tåget, hans initiativ faktiskt, men plötsligt hade han tydligen stämplat ut. Suck!

Idag fick jag med honom igen med hjälp av valpögon och en ynklig röst. Det är lite emot mina principer att använda mig av de korten men det skiter jag i just nu. Nu gäller det att smida medans järnet är varmt.
Budgeten ska spikas ikväll och innan någon vet ordet av så är jag i full gång.
Jag behöver verkligen något annat än jobbet att tänka på.

Snart kommer pics:)

P & K

På spåret med Aftonbladet

Sitter på tåget och läste nyss en artikel på Aftonbladet om att IKEA har plockat bort alla kvinnor från den Saudiarabiska IKEA-katalogen. Så nu ska man alltså bojkotta IKEA för att IKEA inte bojkottar Saudiarabien och för att IKEA genom att anpassa sin katalog stöttar landets kvinnoförtryck. Jaha ja. Intressant.

Så alla ni som vill bojkotta IKEA och har ex en bil eller annat fordon som går på låt oss säga bensin.
Visste ni att ca 25% av all jordens olja kommer från Saudiarabien? Tänk på det nästa gång ni tankar bilen era skenheliga beläten. Börja bojkotta själva istället för att låta andra göra skitjobbet. Köp en el-bil vetja.
Nej inte det? Trodde inte det heller.

/Rut

Dags för nya planer

Det blev ingen utbildning vilket jag är djupt besviken över men det är ju tyvärr bara att gilla läget. Nya tag och nya planer.
Sitter och letar kostrådgivningsutbildningar och jag har hittat ett par som jag är sugen på. Sen blir det nog ett nytt badrum och en resa till vintern med Danne. Det kommer bli skitbra:)
Känns kul att jobba nu med ny chef, nya kollegor och nya projekt.
Midsommarafton imorgon och familjen Fristedt-Sjösten har inte tagit ett beslut ännu eller rättare sagt Sjösten har inte tagit ett beslut. Han håller i klubban i år. Hur som haver så ska jag köpa lite bubbel och några böcker och ha en skön helg har jag bestämt.

Systemet kallar:)
Köss på panngloben

Påt´igen då

Det är nog ingen som skulle säga emot mig när jag korar mig själv till jorden sämsta bloggare. 4 månader sedan sist. Jag har haft tusen saker att säga men ingen ork i fingrarna. Det kanske hade varit på plats att göra en klassisk summering av tiden som gått men jag hoppar det för tillfället. Status i skrivade stund: Känner mig glad och förväntansfull men trött och illamående av min tabletter som jag ska ta mot PMDS.(psykbryt inför mensen)Dock så tar jag tröttheten och illamåndet vilken dag som helst bara jag slipper mina bryt. (Danne håller nog med) Jag saknar Hugo och jag vill att tiden ska gå lite långsammare. Jag önskar mig ett hus med en mysig trädgård fyllda med bärbuskar och rosor. Jag vill ha en hund och mitt liv är fyllt av I-landsproblem. Hoppas att jag kommer in på skolan men ändå inte. Jag borde tvätta men det går ju faktikt att vända på trosorna, köpa nya eller sno Dannes kallingar så varför stressa över det? Skönt att BB är slut men vem ska jag följa nu då? Jag blir glad när jag vaknar till regn. Jag blir också glad av att sova vilket jag ska göra nu. Puss på snudan

Hjälp mig att förstå

I fredags fick jag ett heads up om att det åter igen har kommit fram klagomål på att jag fikar för mycket??? Först blev jag arg och less och spydde av mig på FB vilket var förvånadsvärt skönt men nu är jag mest ledsen, besviken och känner mig, för första gången i mitt liv, mobbad.
Det känns som att det, för tredje gången, har varit en rättegång där jag inte fick vara med utan endast fick ta del av domen.

Är det så är vi ska ha det på jobbet? Ska vi leta fel och dömma ut varandra? Snacka skit och föra protokoll över hur mycket det fikas, röks och springs på toaletten? Sätta dit varandra?
Vad hände med teamkänslan, stöttandet och en genuint glad arbetsstämning?

Till er som har dragit igång det här, jag har några frågor som jag skulle uppskatta om ni kunde svara på:

-Hur skapar min födelning av min tid problem för er? Ger det er prestationssvårigheter, ångest, sömnsvårigheter, VAD??
-Vad baserar ni er fakta på?
-Tror ni att jag gick in i väggen för att jag har druckit för mycket kaffe eller??
-Varför väljer ni ut just mig(och J)? Eller har ni hunnit med fler kanske?
-Förstår ni hur jävla jobbigt det är att gå till jobbet efter sånt här?
-Förstår ni vad arbetsträning innebär?
-Är det något speciellt i era liv som gör att ni har ett löjligväckande behov av att fokusera på andra?
-Vad är det som får er att tro att ni har någonting som helst med min fördelning av min tid att göra?
-Hur vore det om ni kunde stå för era åsikter och klagomål och faktiskt komma direkt till mig istället? Kasta skit kan alla göra men det verkar vara få som kan stå för det.

Mitt förnuft och min starka sida säger eller snarare skriker att jag inte ska bry mig om vad andra säger och tycker och jag kan inget annat än att hålla med. Jag vet att jag har ryggen fri och min chef stöttar mig i det det här till 100%. Han har varit riktigt bra faktiskt.
Men när det kommer till kritan så är det dock inte så lätt att trycka undan känslorna som följer efter att arbetskamrater har försökt att klämma åt en. Det får mig att inte vilja gå till jobbet just nu.

Jag vill klargöra en sak. Det här handlar inte om att folk inte får tycka illa om mig. Man får tycka precis vad man vill men det är smutskastningen och gnällandet till cheferna från en skyddad vrå som jag inte kan med.
Det har inte varit lätt för mig att ta mig tillbaka och det här gör knappast saken bättre.
Jag kan tänka mig att det sitter folk som tycker att jag överreagerar och det är inte så konstigt. T.o.m. jag själv har snuddat vid den tanken mer än en gång. Jag har heller inte presenterat hela bilden.
I min komma-tillbaka-och-må-bra-igen-process så är jag ganska sårbar just nu helt enkelt. Hela jag är som ett öppet och oskyddat mål där alla välriktade sparkar, ord och pikar träffar hårdare än någonsin. Jag behöver renoveras och lagas och det kommer att ta tid. Lång tid.
Så medans jag sliter med det kan ni snälla, bara låt mig vara.

/Hanna

Less på elände

Ganska ofta funderar jag på allt elände som vi utsätter och utsätts för. Jag kan för mitt liv inte begripa något av det.
Bortgång och sjukdom är tyvärr en del av cykeln men det är tydligen inte illa nog. Det ska gärna skitas ner lite till. Det ska psykas, jävlas, ljugas, saboteras, stjälas och misshandlas. Ingen ska ta ansvar för ett jäkla skit och mängden ursäkter fyller skithålen fortare än tsunami raserar landskap.

Det är nästan som att vi är programmerade att gå igång på skit och drama. Kan det vara så? Idag känns det som att elände är mer en regel än ett undantag och om folk är vänliga, hjälpsamma och medmänskliga så höjs ögonbrynen i förvåning och häpnad.
Hur kom vi hit och hur kommer det då se ut om 20år? Man kan ju knappast anklaga trenden för att vara positiv direkt.

Nej, jag vill ha glädje, ärlighet, mod, trygghet, styrka, självinsikt, kärlek, värme och godhet. Jag vill att alla tar ansvar och slutar vara så jävla fega och sluta för fasen att uppdatera er FB-status med ytliga fasader. Det är bara slöseri med ja allt.

Dags att åka till Gävle och umgås och vara lite modig, ärlig och ge lite kärlek;)

XOXO

Tänk att någon kan sitta precis bredvid och samtidigt kännas så fruktansvärt långt bort.