Less på elände

Ganska ofta funderar jag på allt elände som vi utsätter och utsätts för. Jag kan för mitt liv inte begripa något av det.
Bortgång och sjukdom är tyvärr en del av cykeln men det är tydligen inte illa nog. Det ska gärna skitas ner lite till. Det ska psykas, jävlas, ljugas, saboteras, stjälas och misshandlas. Ingen ska ta ansvar för ett jäkla skit och mängden ursäkter fyller skithålen fortare än tsunami raserar landskap.

Det är nästan som att vi är programmerade att gå igång på skit och drama. Kan det vara så? Idag känns det som att elände är mer en regel än ett undantag och om folk är vänliga, hjälpsamma och medmänskliga så höjs ögonbrynen i förvåning och häpnad.
Hur kom vi hit och hur kommer det då se ut om 20år? Man kan ju knappast anklaga trenden för att vara positiv direkt.

Nej, jag vill ha glädje, ärlighet, mod, trygghet, styrka, självinsikt, kärlek, värme och godhet. Jag vill att alla tar ansvar och slutar vara så jävla fega och sluta för fasen att uppdatera er FB-status med ytliga fasader. Det är bara slöseri med ja allt.

Dags att åka till Gävle och umgås och vara lite modig, ärlig och ge lite kärlek;)

XOXO

Tänk att någon kan sitta precis bredvid och samtidigt kännas så fruktansvärt långt bort.

Mycket på en dag men ändå inte

Det snöade på riktigt igår. Inte för att snön tidigare har varit på låtsas men nu ligger snön kvar utan att man behöver gummistövlar. Det känns inte riktigt lika mörkt och grått idag. Behövligt.
Jag tog mig även an årets första träning igår, ett litet lätt corepass på 30 min.....eller hur! Lätt? Naivt är mitt nya ledord.
Jobbet gick bra. Inget tyck över bröstet eller klumpar i magen vilket är väldigt välkomnande. Förra veckan var inte så jättekul tyvärr. Det händer mycket spännande på jobbet nu när det kommer till omorganisationen som görs. Bara hos oss är det 7 pers som får nya tjänster. Det är lite cirkus för ingen vet riktigt vad dom ska göra så dom springer runt som förvirrade höns eller tuppar i detta fallet då om vi ska hålla oss till rätt kön. Det kan ju vara känsligt det där...

Jag hade också mitt sista besök hos Gabriella igår vilket var väldigt ledsamt. Hon har varit min räddare denna hösten och utan henne hade jag förmodligen fortfarande mått skit in i märgen. Den 20:e kliver Samuel in istället. Vet inget om honom så jag väljer att inte oroa mig över det.

Jag behöver släppa Paddy nu och göra mig klar inför jobbet. Trööök.
P & K

Long time no looki looki

Imorgon fyller jag 32år vilket på ett sätt känns lite halvtungt men ändå mest bra och jag ser fram emot vad jag har att ge 2012.
2011 har varit ett av de absolut tyngsta åren i mitt liv men också ett av de bästa. Mycket av det jag har trott på och som jag har levt med och efter mer eller mindre till intet gjordes, vilket inte var en dag försent.

Jag är tillbaka på jobbet, efter 4månader, med blandade känslor och nya ögon. Ledig imorgon med utlovad frukost på sängen.

Nu kaffe.
XO