En vanlig söndag på Diligensvägen….

Det är kö vid betalningsautomaten och lite allmän hets för att hitta en parkeringsplats vid denna välbesökta gata. Var kan man stå utan att få böter? Är det någon som faktiskt vet och kan svara på det och tillhör verkligen den mörka vanen polisen?
Det släpas på blommor, presenter, mat och ungar samtidigt som vattenpölarna och dom halvruttna lövhögarna måste pareras. Inte lätt ens innan man tog på sig finskorna.
Pk:n har kilar förbi i vanlig ordning men jag kände inte riktigt igen henne. Hon hade inte samma energi och bestämdhet i sina steg och hon gick inte ens nära myntretursfacket eller tog en snokrunda bakom containrarna. Svininfluensan??
Vår magdansande och vattenpipsrökande granne tvättar för 5:e gången denna veckan och var har egentligen Paris andra hund tagit vägen?

Tingeling skäller som alltid när man sätter nyckeln i dörren och Owe strussar runt på gården för att följa upp föreningens uppförande och kollar en extra gång att utemöblerna är helt täckta så att inte snön och regnet kommer åt dom. Vi har ju faktiskt en massa annat som vi måste lägga föreningens pengar på, än schyssta nya utemöbler som inte är från 70-talet.
T.ex. jätteful, gul färg till pelare och hissdörrar. Elräkningar för all ström som går åt för att lysa upp våra trappuppgångar med full belysning alla dygnets timmar mån-sön och inte minst för all alkohol som ska sänkas efter bostadsföreningens möten.

Ja allt är precis som vanligt och det känns ganska bra faktiskt. Nu ska jag, som vanligt, logga in på fejjan och kolla Aftonbladet.

EC-kurs

Imorgon ska jag hålla i en del av utrustningskursen för första gången.
Equipment Curse=EC. Har under dagen stått i en tom sal, dunkern som den kallas pga avsaknaden av fönster, och pratat högt för mig själv. Kändes sjukt konstigt och jag väntade på att dörren skulle slås upp och att jag skulle bli hämtad av någon form av vårdpersonal. Vilket jag egentligen borde oroa mig för varje dag eftersom jag i stort sett dagligen pratar högt med mig själv och ibland så glömmer jag att jag är bland folk. Inte helt snyggt alla gånger. Min far är likadan.

I ca 10 min är scenen min(vilket är löjligt lite) men jag är lite nervös faktiskt. Inte för att jag ska stå framför folk men att jag ska staka mig och komma av mig. Att framstå som allmänt okunnig och oproffsig är väl inget jag längtar efter direkt. Man kanske ska ta sig en liten hutt innan eller en valium?
(får vänta med sådana hjälpmedel tills efter min provanställning har gått ut)
Drömde om ismaskiner och utrustning halva natten, pax inte på det inatt.

Dags att plugga kylsystem och vattenflöden.

Kram

Ett sista gnäll...

För några dagar sedan fann jag mig i en kort diskussion gällande aktivister eller framför allt Greenpeace. Jag stöttar Greenpeace och är för aktivister överlag, dock inte alla grupper och definitivt inte alla deras val och handlingar.
Jag förstår inte alltid deras syfte eller tankar och inte heller alltid vad det är dom vill uppnå eller hur dom kom fram till just den aktiviteten ska bidra till ytterligare steg mot det gemensamma målet. Kan inte heller påstå att jag så påläst på så många aktivistgrupper och deras organisationer. Man kan säga vad man vill men dessa människor gör i alla fall något.

Någon gång i slutet på denna korta diskussion så höll jag på att explodera så jag var tvungen att gå och göra något annat. Jag hade bara lust att lappa till hela min omgivning och inte minst mig själv. Av i stort sett en enda anledning.
Jag har haft och har under en lång tid så förbannad ångest över att jag ger så pinsamt lite till samhället jag bor i och till jorden jag bor på.
Den ångesten är så stark att jag faktiskt mår fysiskt illa.
Miljömässigt så bidrar jag exempelvis med, på sin höjd, att panta burkar och snåla på tvättmedlet. Samhällsmässigt så stoppar jag en och annan krona i slumpvisa bössor och står på höger sida i rulltrappor och där tar listan i princip slut.

Jag tycker att aktivister är beundransvärda av den anledningen att dom verkligen slåss för det dom tror på. Jag sitter på min häck och har en drös åsikter om det mesta, gnäller och klagar över att saker och ting inte fungerar och ger gärna förslag på hur dom borde fungera istället. Inte fan gör jag någonting mer än att möjligtvis byter kanal på min 42-tums tv om ämnet på kanalen råkar föda min ångest och lägger på förträngningslocket. Det är jag däremot fett bra på, att förtränga saker som jag tycker är jobbiga och obekväma. Förträngning har engagerat mig sedan medvetenheten kom knackandes på dörren för x antal år sedan.

Jag är så jäkla bortskämd, bekväm och lat och det går inte en dag utan att jag tänker på det men det går många dagar utan att jag gör någonting åt det. Kanske är det så att jag inte skäms tillräckligt?

Det räcker nu. Jag orkar eller vill inte höra mer gnäll, dömande och bortskämda åsikter från någon inkl mig själv. How fucking hard can it be?

En liten medvetenhetsfilm följer…

Lajvar...

eller skjuter från höften. Det är precis vad jag gör just nu på och med mitt jobb. Men dagarna börjar ändå fyllas upp rätt så bra med uppgifter, tillskillnad från förra veckan, men om jag prioriterar rätt och lägger upp det som man ska och bör, det har jag ingen aning om så det återstår väl och se.
Drar till Norrköping och Nyköping för att ta lite bilder och mäta lite.

Take care