tisdag 17 februari 2009

Det där med självdisciplin...

...är det något man kan äta??
Den egenskapen är något som jag inte har blivit "blessed with" så att säga.
Kan man gå kurs för att träna upp egenskapen? Köpa någon form av uppdatering eller är det bara att inse att man är ett förlorat RT:n som aldrig kommer att bemästra den förmågan? Hela mitt huvud är fullproppat med fakta och kunskap om vad jag behöver göra för att lyfta min vardag, hälsa och sinne men jag riskerar ju inte direkt att missbruka det på något vis. Det kan bli en och annan föreläsning för Jenny eller ett meningslöst upplysande av ointressant och oanvändbar fakta till någon stackare som sitter och försöker se intresserad ut.
Det hade varit jäkligt fint om man kunde ha självdisciplin som tillval på mobilen eller att det följde med eko-lådan när den levereas till dörren varje vecka. Men eftersom det förmodligen kommer att dröja ett tag innan den servicen finns tillgänglig på markanden så tills dess så får jag väl fortsätta att mumsa lösgodis från ICA, läsa I-Form och sucka över hur trött coh slapp jag är medans soffan mer och mer börjar likna en kroppsdel snarare än en möbel i min lägenhet.

Slö-kram

Resumé

Nu ska vi se vad som har hänt sedan sist...

Lugn fredagskväll med film-relax (min vänstra fot) medans Jenny rockade loss på Café Opera.
Gick och blev 100% dissad av A på alla hjärtansdag förståss (inte för att dagen i sig betyder något speciellt för mig men det är väl ändå bra ironiskt)
Vi tog en rejäl bläcka i lördags, i vanlig ordning, och länsade Friday´s på jordgubbar och tålamod, körde nästan slut på begreppet "man får ta" och höll på att köra slut på oss själva när ibne 1 kom på idén att vi skulle ta "dödsstigen" hem efter att vi klivit av bussen och ibne 2 sa ja på den med något i stil med "ja det är väl alltid kul med lite äventyr"...
Söndagen kom, jag ville avlivas och vi nämner aldrig den dagen igen!!
Mååååndag igen då. Lång dag med häcken full men jag sölade bort den som vanligt genom att helt enkelt vara den ineffektiva och slöa människa som jag nu har blivit.
Det tar oss då till idag tisdag. Har inte varit lika slö idag men varför känns det alltid som att man kommer hem och inte har gjort ett skvatt??? Jag skulle gärna se en lösning på den faktiskt.

onsdag 11 februari 2009

Vårlängtan


När jag kom till jobbet igår så hade min arbetsledare pimpat vår dator med vårtema.
Bl.a. med den här bilden som bakrundsbild.

Återkoppling

Återkoppling till det tidigare inlägget.
Jag har faktiskt en hel del att leva för. Jag har nog mycket mer än många andra t.o.m.
Listning del 1:
Mina föräldrar (Doris och Sven) ,som har gett mig otroligt mycket. Inte i form av prylar utan i uppfostran, upplevelser och stöd.
Min syster Ann, som förvisso är min raka motsats i det mesta men vi kan skratta sjukt mycket tillsammans och finns alltid där för mig.
Min bror Jörgen(Flisan), som är väldigt lik mig. Både till utseendet och hans sätt att tänka och agera på. Finns få som man kan prata med som med honom och han är alltid ärlig.
Min syster Pia, är mycket en speciell person med ett hjärta av guld och hon skulle gå genom eld för att hjälpa dig. Hon och hennes 3 barn(Mikaela, Kristian, Tindra) och sambon Micke är den bästa familjen man kan önska sig.

Sen har jag ju alla mina helt underbara vänner som jag skulle kunna döda för.

Jag börjar med Jenny som jag bor med. Min mycket intelligenta damp-sambo som är en grym vän som jag har fett roligt med. Vi är inte mogna på en fläck när vi är tillsammans.
Sen har jag min andra Jenny, miss Svensson som verkligen är helt unik. Hon har ett enormt hjärta, alltid glad, smart, rolig och har en förmåga att plocka ner mig på jorden efter behov. En person som jag beundrar väldigt mycket.
Personen som vet mest om mig och som jag inte någonsin vill eller kan vara utan. Vi analysyserar, disskuterar, är bittra, hackar och är omogna tillsammans. Det är ingen mindre än min allra bästa vän Lois (Louise) som jag talar om.
Den mest lojala vän man kan tänka sig har jag i Johanna. Helt underbar på alla sätt.

Bara på detta kan man ju leva länge och ändå har jag mer att komma med.
Puss

Något att leva för tack...full tid på den? Ok, jag väntar.

Onsdag eftermiddag...det är mörkt, kallt, tomt på kontot men jag känner mig på något vis nöjd med tilvaron. Jag har släppt i stort sett alla tankar på killar och har nog kommit så nära "mitt i ingenstans" som det bara går.
Jenny delade med sig av några kloka tankar idag på väg till jobbet. Hon sa att hon trodde att anledningen att vi är så uttråkade på våra jobb är för att våra jobb är vårt liv just nu. Vi är inte där, med barn och män/partners, som många andra i vår tillvaro är och där vi förväntas att vara i vår ålder. Hon har rätt.
Vi har tagit ett steg som jag är mycket stolt och nöjd med, men det är klart att den balansen man kanske strävar efter inte har nåtts än. Om vi ska fortsätta med dom jobben vi har så måste vi hitta något att leva för när vi inte jobbar. Barn och män/ är inte ett alternativ just nu!
Skulle man ha det så kan man ju ha vilket skit jobb som helst. Eller hur?

Så vad ska jag hitta på??? Träning? Knyppling? Konst? Bakning? Fågelskådning? Eller kanske jag ska vika in på det mer kriminella spåret typ...rån? Stenkastning? Bilstöld? Snatteri? Smuggling? Klotter? Kidnappning?

Nej det får nog bli en karamellsugning på den här.

tisdag 3 februari 2009

Lite dålig koll då

Jag har verkligen fått bekräftat idag vilken obefintlig kunskap och koll jag har på mina pengar, räntor och amorteringar m.m. Känns jättebra!!
Tog tag i min petty till att börja med. 5000kr plus i den, mycket bra sak för min ekonomi men det stärker ju inte min ekonomiska trovärdighet direkt. Sen började jag och J att diskutera vad våra exakta utgifter är per månad och det slutade med att vi satt som två efterblivna lodisar och rev vårat hår. Vi visste INGENTING! Fan det är inte bra alltså. Jag lämnar alldeles för mycket åt slumpen för att inbilla mig själv att jag ska samla fakta vid ett senare tillfälle. Det händer sällan till aldrig.

Nu är det läggdags och imorgon är det jag som styr upp
Kram

p.s. kom ihåg att slå ett slag för att klä J´s väggar med gips. d.s.

söndag 1 februari 2009

Att ge

En klok man sa: "Ge aldrig för att få. Ge bara för att ge".

Fly away.

Då var det ytterligare en dag med A i mitt huvud. Vik hädan...VIK HÄDAN!!
Nej det funkar inte...
Jag har träffat honom i några timmar och växlat några meddelanden på fejjan och ändå så ska han bannemej hänga sig kvar i sinnet. eller ja, det är väl inte han som hänger sig kvar det är ju jag som inte släpper taget. Bort, bort, bort. Jag vill befinna mig i det underbara så kallade "mitt i ingenstans vakumet". Det hade varit lovley. Ja, ja, jag får väl bara hålla mig till tåls och låta honom softa där inne ett tag. Han försvinner väl förr eller senare. Det kan faktiskt vara lite skönt att ha någon att vila tankarna på ibland, men bara ibland. Det får inte bli för mycket av det goda liksom.

Är trött som få (självförvållat). Orkar inte skriva. Ska kolla på film eller nått
Kram och pöss