I fredags fick jag ett heads up om att det åter igen har kommit fram klagomål på att jag fikar för mycket??? Först blev jag arg och less och spydde av mig på FB vilket var förvånadsvärt skönt men nu är jag mest ledsen, besviken och känner mig, för första gången i mitt liv, mobbad.
Det känns som att det, för tredje gången, har varit en rättegång där jag inte fick vara med utan endast fick ta del av domen.
Är det så är vi ska ha det på jobbet? Ska vi leta fel och dömma ut varandra? Snacka skit och föra protokoll över hur mycket det fikas, röks och springs på toaletten? Sätta dit varandra?
Vad hände med teamkänslan, stöttandet och en genuint glad arbetsstämning?
Till er som har dragit igång det här, jag har några frågor som jag skulle uppskatta om ni kunde svara på:
-Hur skapar min födelning av min tid problem för er? Ger det er prestationssvårigheter, ångest, sömnsvårigheter, VAD??
-Vad baserar ni er fakta på?
-Tror ni att jag gick in i väggen för att jag har druckit för mycket kaffe eller??
-Varför väljer ni ut just mig(och J)? Eller har ni hunnit med fler kanske?
-Förstår ni hur jävla jobbigt det är att gå till jobbet efter sånt här?
-Förstår ni vad arbetsträning innebär?
-Är det något speciellt i era liv som gör att ni har ett löjligväckande behov av att fokusera på andra?
-Vad är det som får er att tro att ni har någonting som helst med min fördelning av min tid att göra?
-Hur vore det om ni kunde stå för era åsikter och klagomål och faktiskt komma direkt till mig istället? Kasta skit kan alla göra men det verkar vara få som kan stå för det.
Mitt förnuft och min starka sida säger eller snarare skriker att jag inte ska bry mig om vad andra säger och tycker och jag kan inget annat än att hålla med. Jag vet att jag har ryggen fri och min chef stöttar mig i det det här till 100%. Han har varit riktigt bra faktiskt.
Men när det kommer till kritan så är det dock inte så lätt att trycka undan känslorna som följer efter att arbetskamrater har försökt att klämma åt en. Det får mig att inte vilja gå till jobbet just nu.
Jag vill klargöra en sak. Det här handlar inte om att folk inte får tycka illa om mig. Man får tycka precis vad man vill men det är smutskastningen och gnällandet till cheferna från en skyddad vrå som jag inte kan med.
Det har inte varit lätt för mig att ta mig tillbaka och det här gör knappast saken bättre.
Jag kan tänka mig att det sitter folk som tycker att jag överreagerar och det är inte så konstigt. T.o.m. jag själv har snuddat vid den tanken mer än en gång. Jag har heller inte presenterat hela bilden.
I min komma-tillbaka-och-må-bra-igen-process så är jag ganska sårbar just nu helt enkelt. Hela jag är som ett öppet och oskyddat mål där alla välriktade sparkar, ord och pikar träffar hårdare än någonsin. Jag behöver renoveras och lagas och det kommer att ta tid. Lång tid.
Så medans jag sliter med det kan ni snälla, bara låt mig vara.
/Hanna
