torsdag 31 december 2009

Jag vill önska....

Jacob

Den 26 maj föddes min söta (men giftiga) brorson.



Jag är en mycket stolt faster

Kram

2009

I slutet på 2008 stod jag inför en ny utmaning i form av en nyöppning av en restaurang i en ny stad. Jag var nervös, förväntansfull och framför allt taggad till tusen.
Vad jag inte var beredd på var att under samma veva så skulle min dåvarande kärlek svika mig på ett sätt som jag aldrig hade förväntat mig. Nu i efterhand så gjorde hans handlingar det kanske lite lättare att släppa taget om honom, för slutet för oss var oundvikligt. Ilskan hjälpte mig att släppa taget.

Jobbet, den nya staden och mina vänner hjälpte mig att gå vidare läskigt snabbt.
Ny härlig lya införskaffades i Nacka med min älskade vän Jenny. Efter hennes hemkomst från Thailand efter nyåret så avlöstes samtalen, skratten, spontan fyllorna och vandringarna på dödsstigar varandra. Uttrycken som har skapats behöver snart en egen bok.
Ett blött och fotograferande konvent i Tallinn på vårkanten.
Sommaren kom och vi hade en helt oförglömlig midsommarhelg med kollektivet i Skåne och därefter bar det av till Peace and Love. Chris Cornell, I love you!

2 Oktober började jag på mitt nya jobb på HK. Helt galet glad är jag över det. Jag har 2 nya tatueringar på plats. Julen 2009 var också första julen på 4 år som jag firade med mina föräldrar. Mysigt värre trots magsjukan.

I skivande stund har jag 4,5 dagar kvar av mitt andra decennium och innan mitt tredje börjar. Känns riktigt bra faktiskt (efter att jag har ältat det i typ 4år redan)

För att summera lite snabbt så har 2009 varit ett helt otroligt bra år med mycket skratt och många lärdomar. 2010 kommer att bli minst lika bra. Jag avlutar med några bilder som påminner mig om året.









måndag 21 december 2009

Fredagen den 19 December 2009

Det hela började för ett par veckor sedan när jag och frugan satt och pratade om att vi skulle gå på var sin date under 2010. En riktig date. En date där man har bestämt innan att man ska träffas och hyfsat nyktert iaf och i samma veva så hade Jenny identifierat vår nya partypolare som känner allt och alla i stan. Vem ska vi inte hänga med om inte med honom? Så Jenny tog ett snack med honom och vi kom fram till att singeltjejer från vår sida skulle möta singelkillar från hans sida och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar…

Den drömmen tog oss till Helenelund strax efter 22 den 18 december 2009. Förväntansfulla och intet ont anande så möter vi upp OF ska ta oss in i paradiset för oss singel tjejer. Vi kanske skulle ha anat att allt inte stod rätt till när först nyckeln till porten inte funkade och att hissdörren inte ville öppna sig när vi skulle av. Någon ville nog varna oss men vi hade ju ett mål, så vi valde att kliva över tröskeln och rakt in i 90-talet.

Terrakotta färgade tapeter, hemmagjorda discolampor, anabola pumpade killar och den klassiska juckapalmen var några av de nostalgiska detaljer som kvällen bjöd på. Jag insåg då att det fanns en anledning till att jag inte har så många minnen från den tiden, jag måste förträngt allt.

När vi fick nog av 90-talets intryck tog oss en taxi in till stan där vi gled in på lammköttens och bratsens mekka, Ambassadeur, vars vodka lime smakade sämre än Perras restade hembrända från Höör. Sjukt bra musik dock och helt galet snygga killar (way out of my league)

Kvällen slutade tyvärr lite abrupt efter ett missförstånd runt ett tuggummipaket men jag lyckades iaf mysa lite under kvällen och scorade, inte mindre än 2, telefonnummer från taxi-chaffisen (charmigt va?). En kurd och en bi-kurd…ingen kommentar på den.

Jag ska kanske vara nöjd trots att det inte var jag i hushållet som fick jamma…

Summa summarum: Galet rolig kväll:)

söndag 13 december 2009

Förresten....

GLAD LUCIA :)

Frågor

Jag befinner mig vid Sorrödsjön, strax utanför byn Ljungbyhed och jag har precis läst en artikel om Tiger Woods otrohet där svaret på frågan varför han var otrogen var: "För att han kan"

Detta leder mig då till frågan: Är det så det är? Är det därför vi håller på som vi gör? Sårar våra respektive, våra barn och bryter upp höger till vänster. Det bråkas, dramatiseras, smutskastas och ställs till. Otohet gör lika ont idag som det gjorde igår och ändå "otrogas" det som aldrig förr och vi gör detta mot varandra bara för att vi kan??

Jag förstår inte riktigt eller rättare sagt, jag förstår inte alls.

Behöver vi sänka våra förväntningar på våra förhållanden? Är trohet inget man kan räkna med längre? Är det så att vi ska skriva om reglerna helt och hållet kanske? Jag vet inte men vad jag vet är att jag inte har lust att dela min eventuella framtida partner med någon annan kvinna eller man för den delen. Dessutom är jag inte själv intresserad att ha mer än en karl att hålla reda på, det räcker gott och väl.

Att en människa kan ta ett snesteg livet, av olika anledningar, har jag full förståelse för men när det sätts i system då är vi inne på helt andra banor.

Dom flesta av oss är för att ligga. Det är ju knappast en hemlighet att det är en trevlig tillställning och en nödvändighet i viss mån men hur kan vi låta det styra våra liv och tankar till den grad att den splittrar förhållanden, familjer och i vissa fall liv? Hur kan vi tycka att det är värt det?

Lika oförstående som när jag började skriva inlägget, ska jag nu gå och ta en välbehövd dusch och fundera vidare

Over and out