Vårstädning i mumindalen

Om 3timmar så ska jag genomgå mitt livs första vaxning och det är ju inte vilken som helst heller utan jag går rät´ på underlivet. Man vill ju inte framstå som en amatör så att säga.
J hade en liten genomgång i går på soffan (fullt påklädd) hur det hela går till. Hur man ska ligga, hur man ska hjälpa till och hålla rätt på utstickande delar och vad som kan gå fel. Börjar bli lite nervös nu. Inventering av vitala delar kommer att ske omedelbart efter färdigställt ingrepp! Före och efter bild kanske? Så att dom inte kan hävda att det bara fanns 3 till att börja med...
Jag skulle nog våga att påstå att mumindalen har säsongsöppnat ;)
Nu ska jag in och tvaga dalen och sen ta bussen till stan.

Kram

Pinsamt dålig

Idag har jag insett hur j-vla dålig kondition jag har. Pinsamt dålig! Detta insåg jag under en cykeltur på ca 4km med lite motvind och några små obefintliga kullar. Jag var helt färdig för återvinning när jag nådde mitt mål. Svetten rann, torr i halsen och mjölsyra till förbannelse i benen. Målet nåddes för ca 2h sedan och jag har inte återhämtat mig än! Känns bra faktiskt, att orka mindre än en lam 95-åring. Helt underbart om jag får säga det själv.
Nu ska jag gå och vila...

Pöss

Life....

is good:).....

M:et

JS, god som hon är, ställde frågan: "Vad är det med dig och bokstaven M?"
Ja och det kan man verkligen fråga sig. Just nu kan det finnas ett par killar, vars namn börjar på M, som jag har fokus på och det har totalt varit minst 6st i mitt liv. För att inte tala om mitt jobb som även det börjar på M. Kan detta spåra och bli en fara för mig och allmänheten???
Jag ringer en psykolog på måndag.

Still on the road.

Jag befinner mig fortfarande på må-bra-vägen. Det närmade sig dock en grop igår och jag var ganska nära att springa rakt i den. Eftersom jag har jobbat som ett ibne i 2 dagar och igår när det blev ett litet piffigt pass på 13h så jag var mer eller mindre redo för "hemmet" redan vid 21. När jag befinner mig vid incheckningen på "hemmet", så har jag en tendens att bli något överkänslig och full av självömkan. Förstoring av situationer är även något som jag är expert på vid sådana tillfällen.
Gropen, som jag nästan sprang ner i, var grävd av något som vi, här på jorden, kallar avvisande. Jag är inte ett stort fan av avvisanden. Skulle gärna stöta på minska möjliga mängd av det genom livet om jag fick önska. Jag vet att det sägs: "Det som inte dödar dig härdar dig" men det gör ju känslan mycket mysigare eller hur?
Avisandet är nog ett av dom största orosmomenten som jag har i mitt liv och jag vet inte riktigt varför det har blivit så. Vissa personer knallar på med ständiga avisanden piskandes i ansiktet men det verkar spela en mindre roll för dessa super-människor(som jag skulle vilja kalla dom).
Jag jobbar stenhårt på att undvika dessa avvisanden genom att inte försätta mig i diverse situationer där jag riskerar att få ett avvisande. Det hämmar mig nog mer än jag anar. Det får bli en övning ur boken "Hemligheten", närmare bestämt "Tvärt om metoden". Det finns ingen tid som nu, så jag sätter väl igång då...

Återkommer, kram

Kan man ha det så här bra hur länge som helst??

Jag mår töntigt bra just nu. Så bra så att jag känner att det måste ju snart rasa.....eller?
Allt flyter på både på jobbet och känslomässigt. Våren har kommit och allt känns bara ljust och lätt helt enkelt.
Så, hur lång må-bra-sträcka kan man ha utan att ramma ett hål på vägen? Vad kan rekordet vara? Finns det någon fysisk eller psykologisk gräns? Tänk om det vore så att man har ett visst antal måbra-poäng som man har tjänat ihop som fördelas under ens liv. Ibland kommer dom i en klump och ibland stötvis...undrar hur poängsystemet skulle se ut...

Kanske ska googla på den ;)

Kram