söndag 27 februari 2011
Lättare eller för lite att göra?
Inom en vecka har jag stött på dessa förtydliganden och kan inte annat än ställa mig frågan: Förstår man lättare om det är skrivet på ett vitt papper?
onsdag 23 februari 2011
Dag 14-denna veckan
Jag började skriva på det här inlägget i söndags vilket ju redan då var lite sent. Sån e jag nu för tiden:P
Veckan har varit (alltså förra veckan, v7) helt galen och ofattbart fullspäckad. Jag har klämt in utöver att jobba, sova och äta: en massa shopping och förberedelser inför frugans födelsedag, matlagning, städning, tvättande, packande, festande, hus-titts-utflykt i Saltsjöbaden, filmmys, besök hos Aron 2 ggr och hängt med gäster.
Början på denna veckan inleddes om möjligt i ännu högre tempo med en tur till tandläkaren (jag borde snart få en egen parkeringsruta där) för att sen åka till jobbet och jobba till 16 och sedan kasta sig i bilen och köra till Göteborg för utbildning och möten dagen efter. Lämnade Mölndal runt 17 igår och sitter nu i stugan och softar framför brasan med mamma. Myysigt. Mamma hade även gjort fint till mig inne i andra stugan med blommor vid sängen.
Fint va? Mysmamsen:)
/Puss, Rut
Veckan har varit (alltså förra veckan, v7) helt galen och ofattbart fullspäckad. Jag har klämt in utöver att jobba, sova och äta: en massa shopping och förberedelser inför frugans födelsedag, matlagning, städning, tvättande, packande, festande, hus-titts-utflykt i Saltsjöbaden, filmmys, besök hos Aron 2 ggr och hängt med gäster.
Början på denna veckan inleddes om möjligt i ännu högre tempo med en tur till tandläkaren (jag borde snart få en egen parkeringsruta där) för att sen åka till jobbet och jobba till 16 och sedan kasta sig i bilen och köra till Göteborg för utbildning och möten dagen efter. Lämnade Mölndal runt 17 igår och sitter nu i stugan och softar framför brasan med mamma. Myysigt. Mamma hade även gjort fint till mig inne i andra stugan med blommor vid sängen.
Fint va? Mysmamsen:)
/Puss, Rut
I´m too sexy for my....
"....love too sexy for my love
Love's going to leave me
I'm too sexy for my shirt too sexy for my shirt
So sexy it hurts...na na na na"
/Ms Hot Ruth
lördag 19 februari 2011
Dag 13-Mina föräldrar
Mina föräldrar heter, utan inbördes ordning, Sven (aka Svempa eller Fiffe) och Doris (aka Dorran) Fristedt. Mammas flicknamn var Mortensen men inte släkt med Viggo tyvärr.
Min far är skåning och min mor är danska. Ja eller hon är väl mer svensk nu men hon är född och uppvuxen i DK.
Dom har varit gifta i ungefär 100 år trots att pappa, den gamle hingsten, har avverkat en fru sedan tidigare, norr om Dalaälven.
Pappa älskar verktyg, att shoppa, kolla på film, knäppa bilder och äta god mat. Han har även en hobby som han brinner för. En ganska crazy och lite farlig sådan. Speciellt för en man i 120års åldern. Nämligen frimärkssamling!
Det är en högrisksport med många sätt att komma till skada på. Man kan få papercuts eller sätta ett i halsen om man andas in för kraftigt eller tappa ett på foten men jag stöttar min far fullt ut även om oron tar över ibland.
Mamsen är en mys- och pyssel-mamma ut i fingerspetsarna och en kvinna som har koll på sina åsikter. Det pysslas med blommor, loppisprylar och oändliga sy-projekt.
Böcker och tidningar slukas och mammas kunskap om bl.a. husmorsknep och kungafamiljer i världen har ingen hejd. Hon är grym på att laga mat och testa nya grejer. (pappa kan också). Han är ju grillmästaren nummer ett.
Mamma har inget körkort. Pappa har men borde kanske inte ha det. Inte om mamma vill ha sina krukor hela i alla fall;)
Jag har ett minne av att mamma skulle övningsköra med pappa från stugan till Saga när jag var liten. Sketansrädd kan man beskriva min känsla med då. Jag vet inte om det var sista gången mamma satt bakom en ratt. (vi tackar för det)
Jag å syrran har haft en grymt bra uppväxt och jag har inget att klaga på förutom att jag önskar att vi hade kunnat ha lite mer avslappnad och öppen syn på sex och samlevnad och diverse känsloprat. Dock så tror jag att jag har härdat mamma något gällande det ämnet nu iaf:)
Tack mamma & pappa
XOXO
Min far är skåning och min mor är danska. Ja eller hon är väl mer svensk nu men hon är född och uppvuxen i DK.
Dom har varit gifta i ungefär 100 år trots att pappa, den gamle hingsten, har avverkat en fru sedan tidigare, norr om Dalaälven.
Pappa älskar verktyg, att shoppa, kolla på film, knäppa bilder och äta god mat. Han har även en hobby som han brinner för. En ganska crazy och lite farlig sådan. Speciellt för en man i 120års åldern. Nämligen frimärkssamling!
Det är en högrisksport med många sätt att komma till skada på. Man kan få papercuts eller sätta ett i halsen om man andas in för kraftigt eller tappa ett på foten men jag stöttar min far fullt ut även om oron tar över ibland.
Mamsen är en mys- och pyssel-mamma ut i fingerspetsarna och en kvinna som har koll på sina åsikter. Det pysslas med blommor, loppisprylar och oändliga sy-projekt.
Böcker och tidningar slukas och mammas kunskap om bl.a. husmorsknep och kungafamiljer i världen har ingen hejd. Hon är grym på att laga mat och testa nya grejer. (pappa kan också). Han är ju grillmästaren nummer ett.
Mamma har inget körkort. Pappa har men borde kanske inte ha det. Inte om mamma vill ha sina krukor hela i alla fall;)
Jag har ett minne av att mamma skulle övningsköra med pappa från stugan till Saga när jag var liten. Sketansrädd kan man beskriva min känsla med då. Jag vet inte om det var sista gången mamma satt bakom en ratt. (vi tackar för det)
Jag å syrran har haft en grymt bra uppväxt och jag har inget att klaga på förutom att jag önskar att vi hade kunnat ha lite mer avslappnad och öppen syn på sex och samlevnad och diverse känsloprat. Dock så tror jag att jag har härdat mamma något gällande det ämnet nu iaf:)
Tack mamma & pappa
XOXO
onsdag 16 februari 2011
Dag 12-i min handväska
Jag sa att jag var tillbaka på tåget igen för några dagar sedan men SJ ni vet....det har ju faktiskt snöat....
Den här punkten var ju piffig eftersom jag inte direkt är känd för att vara tjejen med handväskan men även jag har faktiskt ett eller kanske två dammiga exemplar av handväskor med bortglömda och meningslösa prylar i.
Jag högg den senaste jag använde och innehållet var minst sagt oförskämt trist med vissa frågetecken:
2 tomma tuggummipaket??
1 halvt tuggummipaket med 4 torrisar i
2 nagelfilar
1 lipsyl vilket är ett måste i alla lägen
1 glödlampa till ett värmeskåp??
2 visitkort
1 kvitto på mat
2 shoppinglistor
1 mini-toblerone
3 pennor, 2 ofungerande??
Det hade varit mycket roligare om jag hade hittat:
1 trisslott med en stor vinst på
Mitt Tomas Sabo-halsband som jag inte kan hitta och som jag saknar!!
Ett pussel
Dobby
Ett par schyssta trosor
En bra film som jag aldrig har sett
En iphone
En bukett blommor
Mina gamla anti-hångel-brillor från högstadiet
Det hade varit grejer det....
/Rutan
Den här punkten var ju piffig eftersom jag inte direkt är känd för att vara tjejen med handväskan men även jag har faktiskt ett eller kanske två dammiga exemplar av handväskor med bortglömda och meningslösa prylar i.
Jag högg den senaste jag använde och innehållet var minst sagt oförskämt trist med vissa frågetecken:
2 tomma tuggummipaket??
1 halvt tuggummipaket med 4 torrisar i
2 nagelfilar
1 lipsyl vilket är ett måste i alla lägen
1 glödlampa till ett värmeskåp??
2 visitkort
1 kvitto på mat
2 shoppinglistor
1 mini-toblerone
3 pennor, 2 ofungerande??
Det hade varit mycket roligare om jag hade hittat:
1 trisslott med en stor vinst på
Mitt Tomas Sabo-halsband som jag inte kan hitta och som jag saknar!!
Ett pussel
Dobby
Ett par schyssta trosor
En bra film som jag aldrig har sett
En iphone
En bukett blommor
Mina gamla anti-hångel-brillor från högstadiet
Det hade varit grejer det....
/Rutan
fredag 11 februari 2011
Dag 11-Mina syskon
Piece of kaka ju.
I familjen Fristedt finns det 4 syskon. Det är me, myself and I. Ann min helsyster. Jörgen, nästan endast känd som Flisan och sist med inte minst min plastsyrra Pia alltid känd som Pia.
Ann växte jag upp med och även om vi är som dag och natt i väldigt många områden så är det få som jag kan skratta tills jag kvävs, som jag kan med henne. Hon är 3år och 6 dagar äldre än mig men 4 skolår eftersom hon föddes i december och jag i januari.
Vi är inte speciellt lika till utseendet men inte ens våra föräldrar hör skillnad på våra röster när vi ringer. Komiskt? Tragiskt? ;)
Hon älskar pyssel, natur och djur på avstånd. Gamla möbler och arvegods brinner hon för och hon är en äkta prylsamlare även om hon förnekar det:) Det bästa av allt är att hon ska få sitt första barn i maj. Längtar sönder mig.
"Bruuchan" aka Flisan har bott i Gävle i hela sitt drygt 41-åriga liv. Han har precis byggt ett hus tillsammans med Anna och lille Jacob och han försörjer sig på ett väktaryrke ute på Korsnäs. Han är sjukt lik mig både till sättet och till sitt vackra utseende:P
Golf, whiskey, kantareller och kaviar (kalles) är hans stora svagheter.
Pia är min plastsyrra men hon minns ingen annan pappa än vår pappa så det gör henne till vår syrra. Hon är 45 år gammal och har 3 barn, en man och två hundar och bor i Gävle hon med. Hon syr allt du vill ha sytt, tar hand om familjen, renoverar och jobbar på Korpen.
Hon älskar thé, choklad, loppisar och dans av alla slag. Hon har ett hjärta av rent guld.
Jag säger det allt för sällan men jag älskar er mest!
XOXO
I familjen Fristedt finns det 4 syskon. Det är me, myself and I. Ann min helsyster. Jörgen, nästan endast känd som Flisan och sist med inte minst min plastsyrra Pia alltid känd som Pia.
Ann växte jag upp med och även om vi är som dag och natt i väldigt många områden så är det få som jag kan skratta tills jag kvävs, som jag kan med henne. Hon är 3år och 6 dagar äldre än mig men 4 skolår eftersom hon föddes i december och jag i januari.
Vi är inte speciellt lika till utseendet men inte ens våra föräldrar hör skillnad på våra röster när vi ringer. Komiskt? Tragiskt? ;)
Hon älskar pyssel, natur och djur på avstånd. Gamla möbler och arvegods brinner hon för och hon är en äkta prylsamlare även om hon förnekar det:) Det bästa av allt är att hon ska få sitt första barn i maj. Längtar sönder mig.
"Bruuchan" aka Flisan har bott i Gävle i hela sitt drygt 41-åriga liv. Han har precis byggt ett hus tillsammans med Anna och lille Jacob och han försörjer sig på ett väktaryrke ute på Korsnäs. Han är sjukt lik mig både till sättet och till sitt vackra utseende:P
Golf, whiskey, kantareller och kaviar (kalles) är hans stora svagheter.
Pia är min plastsyrra men hon minns ingen annan pappa än vår pappa så det gör henne till vår syrra. Hon är 45 år gammal och har 3 barn, en man och två hundar och bor i Gävle hon med. Hon syr allt du vill ha sytt, tar hand om familjen, renoverar och jobbar på Korpen.
Hon älskar thé, choklad, loppisar och dans av alla slag. Hon har ett hjärta av rent guld.
Jag säger det allt för sällan men jag älskar er mest!
XOXO
torsdag 10 februari 2011
Dag 10-Mina somrar
Hoppade av tåget en liten stund men I am back!
Jag har nog aldrig haft en tråkig sommar vad jag kan minnas. Inte ens de somrar som hade regn och åter regn på schemat. Jag hade nämligen privilegiumet att få spendera mina somrar i Danmark under hela min uppväxt. På Annexgaarden i Svostrup närmare bestämt.
Det ligger utanför Silkeborg på Jylland.
Paradiset på jorden om ni frågar mig. Gården ligger i det vackraste området man kan tänka sig, i en liten by som bara har några ytterst få invånare. Den gränsar även till Gudenån, som man en gång i tiden använde som transportväg. Alltså ingen liten å. Det finns även en sång om den som vi traditionellt sjunger vid alla sammankomster.
Boningshuset, taget år 1900.
Min moster Erna och hennes man Anders-Peder även kallad AP Andersen, odlade framförallt jordgubbar och födde upp grisar på gården. Det var AP som skötte grisarna tillsammans med en man som heter Vagn. Vagn duschade max två gånger om året tror jag och han skulle alltid äta frukost med oss varje morgon. Man såg till att vara snabb ur sängen för man ville INTE hamna brevid honom.
Under somrarna så tittade man inte en minut på tv, man jobbade och hjälpte till på gården 7 dagar i veckan och det var inget konstigt med det. De enda gångerna man kände lite fysisk smärta gällande jobbet var när klockan ringde kl 0430, vilket den för övrigt gjorde 5-6 dagar i veckan under jordgubbsäsongen, men det gick över ganska snabbt.
Vi plockade jordgubbar, tog hand om självplockningsdelen genom att väga och ta betalt och skicka ut folk på rätt ställen på fälten, hjälpte till med att styra plockarna på mornarna och sälja frukt och grönt i gårdbutiken.
Jag har plockat bär av alla slag, plockat kilovis med ärtor, kört upp potatis och plockat mängder med grönsaker. Det rensades ogräs, kördes bil utan körkort, fiskades och lektes.
Mina bästa vänner var min kusin Jonas och gårdens hundar, Taj, Skibber och Fjäser och det fanns ingen hejd på allt skit vi hittade på.
Erna var även en trädgårdsfantast med en drömträdgård och hon skulle ju alltid ha nya plantor, som ingen annan hade och som hon självklart hade fått syn på ute på ett fält eller i en sumpmark eller liknande. Gissa vem som alltid blev utskickad på de uppdragen, för att sen behöva vada ut i dammarna i 4 gradigt vatten med stora nafsande foreller runt benen för att plantera alla "fynd"??! Hon älskade även vackra stenar som vi åkte till västerhavet för att olagligt stjäla där och lägga ut på diverse svåråtkomliga ställen i trädgården.
Hon hade även en annan hobby som hon tyckte var väldigt kul. Det var att väcka oss på nya kreativa sätt varje morgon. Slåendes på grytlock, hälla vatten på oss, sjunga, spela något instrument som hon inte behärskade eller trycka upp sin räliga spindelsvävsborste i nyllet på oss. Hennes fantasi sinade aldrig.
Den ena dagen var aldrig den andra lik och det var en helt underbar tid på alla sätt och vis. Jag tror att jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som dessa somrar har bjudit på mer än jordgubbar.
Jag har nog aldrig haft en tråkig sommar vad jag kan minnas. Inte ens de somrar som hade regn och åter regn på schemat. Jag hade nämligen privilegiumet att få spendera mina somrar i Danmark under hela min uppväxt. På Annexgaarden i Svostrup närmare bestämt.
Det ligger utanför Silkeborg på Jylland.
Paradiset på jorden om ni frågar mig. Gården ligger i det vackraste området man kan tänka sig, i en liten by som bara har några ytterst få invånare. Den gränsar även till Gudenån, som man en gång i tiden använde som transportväg. Alltså ingen liten å. Det finns även en sång om den som vi traditionellt sjunger vid alla sammankomster.
Boningshuset, taget år 1900.
Min moster Erna och hennes man Anders-Peder även kallad AP Andersen, odlade framförallt jordgubbar och födde upp grisar på gården. Det var AP som skötte grisarna tillsammans med en man som heter Vagn. Vagn duschade max två gånger om året tror jag och han skulle alltid äta frukost med oss varje morgon. Man såg till att vara snabb ur sängen för man ville INTE hamna brevid honom.
Under somrarna så tittade man inte en minut på tv, man jobbade och hjälpte till på gården 7 dagar i veckan och det var inget konstigt med det. De enda gångerna man kände lite fysisk smärta gällande jobbet var när klockan ringde kl 0430, vilket den för övrigt gjorde 5-6 dagar i veckan under jordgubbsäsongen, men det gick över ganska snabbt.
Vi plockade jordgubbar, tog hand om självplockningsdelen genom att väga och ta betalt och skicka ut folk på rätt ställen på fälten, hjälpte till med att styra plockarna på mornarna och sälja frukt och grönt i gårdbutiken.
Jag har plockat bär av alla slag, plockat kilovis med ärtor, kört upp potatis och plockat mängder med grönsaker. Det rensades ogräs, kördes bil utan körkort, fiskades och lektes.
Mina bästa vänner var min kusin Jonas och gårdens hundar, Taj, Skibber och Fjäser och det fanns ingen hejd på allt skit vi hittade på.
Erna var även en trädgårdsfantast med en drömträdgård och hon skulle ju alltid ha nya plantor, som ingen annan hade och som hon självklart hade fått syn på ute på ett fält eller i en sumpmark eller liknande. Gissa vem som alltid blev utskickad på de uppdragen, för att sen behöva vada ut i dammarna i 4 gradigt vatten med stora nafsande foreller runt benen för att plantera alla "fynd"??! Hon älskade även vackra stenar som vi åkte till västerhavet för att olagligt stjäla där och lägga ut på diverse svåråtkomliga ställen i trädgården.
Hon hade även en annan hobby som hon tyckte var väldigt kul. Det var att väcka oss på nya kreativa sätt varje morgon. Slåendes på grytlock, hälla vatten på oss, sjunga, spela något instrument som hon inte behärskade eller trycka upp sin räliga spindelsvävsborste i nyllet på oss. Hennes fantasi sinade aldrig.
Den ena dagen var aldrig den andra lik och det var en helt underbar tid på alla sätt och vis. Jag tror att jag skulle kunna skriva en hel bok om allt som dessa somrar har bjudit på mer än jordgubbar.
lördag 5 februari 2011
Äntligen
Det var inte igår som jag vaknade så glad och motiverad som jag gjorde idag. Känns obeskrivligt skönt och efterlängtat. Sitter och laddar inför min PT-timme som börjar om 1 timme och efter det har jag av någon anledning gått med på att åka till IKEA. På en lördag!
Vet inte hur jag tänkte då men sällskapet gör det ju värt det så att säga:)
Ikväll blir det öl-häng med frugan och det känns som att vi är inställda på ur-spårnings-mode båda två. Det kan aldrig sluta bra när vi är på det humöret men det återstår att se.
Hjälp, tiden rinner iväg. Måste tagga.
XOXO
Vet inte hur jag tänkte då men sällskapet gör det ju värt det så att säga:)
Ikväll blir det öl-häng med frugan och det känns som att vi är inställda på ur-spårnings-mode båda två. Det kan aldrig sluta bra när vi är på det humöret men det återstår att se.
Hjälp, tiden rinner iväg. Måste tagga.
XOXO
onsdag 2 februari 2011
Man lär sig något nytt
Jag läste en artikel i Aftonbladet om cyklonen i Australien där dom hade låtit en del svenskar, som är på plats, uttala sig om läget.
En svensk tjej som sitter i skyddsrum mitt i cyklonen:
Åhfan. Jag hade kunnat föreställa mig det mesta men stark vind? Icke!
En svensk tjej som sitter i skyddsrum mitt i cyklonen:
"Det blåser jätte mycket utanför"
Åhfan. Jag hade kunnat föreställa mig det mesta men stark vind? Icke!
Ökenråttan Mårten!
Det var ett tag sedan jag skrattade så att jag grät men det här har precis de rätta ingredienserna för just det. Enjoy!
tisdag 1 februari 2011
Inte mycket mer nu
Snälla, snälla vinter. Kan du inte ge dig av och släppa in våren för hon behövs på alla vis. Det är tungt nu. Riktigt tungt. Den ena tragedin efter den andra verkar drabba mina närmsta och det känns som att vårensolen är den enda som kan hjälpa just nu.
Snälla du...
Snälla du...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)