Klassikern

Hahahaha...vad skulle Aftonbladet vara utan sina artiklar om människor som har råkat ut för något i-lands-hemskt kombinerat med den klassiska bilden på "offren" med ett försök till hundvalpsögon.
Jag har fortfarande inte förstått varför man vill ställa upp på en artikel som basunerar ut hur dum och blåögd man är förstärkt med en härlig bild så att precis alla vet vem som var pinsamt osmart. Ringer de Aftonbladet själva eller finns det en sida där folk skriver in sina ointressanta händelser som Afonbladets reportrar sen sitter och skannar av? och vem tar sen beslutet att skiten ska publicerars? och den viktigaste frågan: Är det någon som betalar personen som stolt sätter sitt namn under "storyn"???



"Anade oråd Tobias Lideus blev blåst på Tradera. Han betalade säljaren men julklappen, en Iphone till mamma Anette, kom aldrig fram. De 2 900 kronorna tror han inte att han får tillbaka."

p.s Man ser att Anette är en mycket stöttande mamma till Tobias! d.s

Det jag älskar mest i hela världen...

...är utan tvekan stress! Stress av alla slag. Stress ger kroppen en underbar känsla med mycket härligt pirr.
Stress bidrar till ett glatt sinne, god aptit och framför allt en god natts sömn. Det får matsmältningen att fungera väl och gör att motgångar hanteras med en klackspark kryddat med en nypa skratt.
Stress får håret att glänsa, huden att skimmra och acnen att hålla sig långt borta från vår nu skimmrande hy.
Den öppnar även vägen för, inte bara en personlig, utan även en jobbmässig utvecklig. Vill man lyckas både privat och på jobbet så är stress den enda rätta och säkra vägen att välja! Även vi som samhälle mår bättre om vi dagligen, helst varje minut, utsätts för stress. Gärna den stressen som tar sig hela vägen in i djupaste magvrån, på det där härliga sättet ni vet!
Jag ÄLSKAR stress helt enkelt.

"Streeess, mer streeeess åt alla...lalalala....."

Andra starten på samma år

När jag förra hösten lämnade livet på restaurang och började knega på HK så gjorde sig min huvudvärk och migrän ständigt påmind. Jag besökte en naprapat som frågade när jag skulle inse att jag hade passerat trettio och när jag hade tänkt att börja träna.
Efter det besöket började jag träna. Jag kom igång bra med tre ggr i veckan med utebliven huvudvärk som resultat och armar något större än en 11-årings.

Sen kom sommaren, renoveringen, USA, jobb utav bara helvete och mer renovering. Noll träning...välkommen tillbaka huvudvärk, dålig hållning och spinkiga armar.

Ja, vad ska man säga. Tagning två. Träningskonsultation avklarad, tanden utdragen och renoveringen hyfsat på plats. Inga uräkter med andra ord. Here we go...


P.S Glad 1:a advent:) D.S

A little piece of haven....

"Comma graviditetskudde är den ideala sömnlösningen. Dess konturform kommer att bädda in dig i sitt överlägsna stöd och vagga dig in i en lång, uppiggande sömn. Tänk utanför ramarna, tänk på kontur, tänk på bekvämlighet, tänk... sömn. Comma kroppsgraviditetskuddar lindrar ryggbesvär under graviditeten och fungerar som amningskuddar efter det att du har fött ditt barn!"


Fan nästan värt att bli på smällen för den här!!

Kära vinterland

När jag drog upp persiennerna imorse så var du här. Du ställer till med en del oreda på vägarna för oss tröga svenskar men du gör fula saker vackra som ingen annan kan.
Balkongvy från Diligensvägen 34:

Köss

Hihihihi....

Lätt det roligaste på länge. Tack DS för att du introducerade den för mig:)
Enjoy everyone!

Brottet.

Det var natten mellan fredagen den 8:e och lördagen den 9:e oktober 2010 som brottet ägde rum. Platsen var en parkeringsruta på Vikingavägen i Handen, Haninge. Utredarna har ännu inte hittat ett motiv till händelsen men söker oavbrutet efter vittnen och inte minst efter vapnet(spritpennan)som denna kyliga höstnatt kom att förändra så mångas liv.

Twilight var en snäll och rar tjej som skötte sitt. Hon gillade att glänsa, köra fort och spela hög musik. Hon hade även stora framtidsdrömmar och var omtyckt av i stort sett alla.
Idag är glansen inte som den en gång var och musiken spelas inte med samma glöd som tidigare. Ska hon någonsin bli den sammma igen? Kommer hon att känna glädje under den röda huven igen? Det återstår att se.

Om du har sett eller hört något eller vet någon som kanske har gjort det. Hör av er till mig. Låt inte det här drabba någon annan!!

Ramboo

Hej då min älskade, störda, tidvis tjocka, leverpastejs-älskande,tuviga, ständigt pratande, bowlingsvänliga och bortskämda kise. Kan inte fatta att jag inte ska få pussa och mysa med dig mer......jag saknar dig i massor och det gör mamma och pappa med!

Puss på snudan som så många gånger förr.....(jag vet att du tyckte om det)

Min lilla sötnos (bajskatt)

Fel mat kan leda till överraskande sjukhusvistelser, analundersökningar och tarmsköljning. Fråga Ramboo, han vet...(nyss hemkommen)


Tänk att "Norra Skåne" aka "Torra Skåne" skulle komma till sådan nytta...


Mamma skämmer nu bort honom med fisk, räkor och hembakad leverpastej. Det duger ju inte med någon annan leverpastej nämligen. Han satt även och glodde in i ugnen medans den bakades. Fullt normalt...

Är ni seriösa?

Datum: lönedag
Tid: 18:24
Plats: Sorrödsjön

Vi har några allmänningar här i stugområdet. Alltså ytor fria för allmänheten att använda. Vi har två sjöar. Även dessa fria för allmänheten att nyttja. Vi har en brygga i sjön på ena allmänningen. Den finns där för allmänheten att använda. Vi säljer fiskekort till den som vill köpa. Vilket vi för övrigt är skyldiga till att göra enligt lag. Allmänningarna är då till för att komma åt sjön med båt, kanot, simfötter eller vad man nu behagar att använda.
So far so good.

När jag då tidigare idag la märke till en båt som låg förankrad till mina föräldrars tomt så ställde jag naturligtvis frågan om vems båt det var. Jag fick då till svar att det var en man, vid namn Christer som har köpt fiskekort, som äger båten och han hade fått lov att lägga den där pga av att folk på området gnäller på att han hade sin båt på allmänningen. Alltså den allmänning som är fri att använda för allmänheten och speciellt för alla som köpt och betalt för ett fiskekort. Dessa människor gnällde även på att hans bil stod parkerad på området. Där det då är fullt tillåtet att parkera vill jag tillägga.

Jag har nu en fråga till dessa gnällspikar till grannar:
TYCKER NI ATT HAN SKA PROMENERA HIT FRÅN LANDSKRONA OCH SIMMA UT OCH FISKA FRÅN EN JÄKLA BADRING ELLER???

Seriöst, man måste ju anstränga för att det ska finnas en möjlighet att det ska kunna störa en. Varför kan folk inte bara låta folk vara? Det komiska är att det är framförallt folk som har en egen sjötomt och inte ens behöver vara nere på allmänningen överhuvudtaget, som har klagat.

Kan inte folk få ro sina båtar, parkera sin bilar på avsedd plats och bara göra det dom har full rätt att göra?

Tack Soran

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv...


Soran Ismail: Visa respekt för Sverigedemokraternas väljare

Publicerad 21 september, 2010 - 10:37

SVERIGEDEMOKRATERNA Jag blir väldigt upprörd över att människor som visat intresse för SD hängs ut i en lista på internet. Vi lever i en demokrati där man ska få rösta på precis vem man vill. Sverigedemokraterna har fel, men vi måste respektera deras väljare.

Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen, det var väntat. Men likt en dödssjuk bekant så är det inte mindre sorgligt när dagen kommer bara för att man visste att den skulle göra det.

Många är ledsna, en del är arga. Andra är bara uppgivna. Jag läser nu på morgonen att människor som visat intresse för SD hängs ut på nätet. Jag blir väldigt upprörd, och vägrar ta del av den listan. Vi lever i en demokrati och där ska man få rösta på precis vem man vill, utan risk för att bli uthängd. Det är partiet som är hemskt, inte människorna som har röstat på det.

Jag läser om demonstrationer runtom i landet mot att SD har kommit in i riksdagen. De där demonstrationerna har säkerligen goda avsikter, nämligen att man inte vill se ett främlingsfientligt parti i sitt lands riksdag, men jag anser att man skulle rikta sitt missnöje lite annorlunda.

Demonstrationerna borde istället riktas mot de andra sju riksdagspartierna. Det är nämligen deras, och deras fel enbart, att det har blivit såhär. Jag åker runt årligen och möter tiotusentals människor, runtom i hela landet, och jag vägrar tro att 5,7 % är främlingsfientliga. Att 5,7 % ser Islam som en enorm hotbild mot vårt vardagliga liv. Att 5,7 % av de som röstade tror att ”… det sekulära och demokratiska Europa står inför det värsta hotet någonsin – långt värre än tidigare hot från nazismen och kommunismen” (Citat Richard Jomshof, nyvald politiker i den svenska riksdagen). Det är inte dessa åsikter, som är extremt osvenska bör tilläggas, som det handlar om.

Det är svenska medborgare som är missnöjda med integrationspolitiken. De är missnöjda med debatten kring den. De har upplevt ett problem, och de har upplevt hur det här problemet har ignorerats av de etablerade partierna. Då försvinner förtroendet för dem, och man ser sig om efter ett annat parti. De hittade Sverigedemokraterna.

För så här är det – Det uppstår problem i alla aspekter av politiken, invandringen och integrationen är inte befriat från detta. Men det är det enda som inte diskuteras seriöst och resultatet av det ser vi nu – ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Och skulden ligger hos alla de andra partierna. Gemensamt.

Det är upp till dem att inse att SD inte har ensamrätt på invandringsfrågan. Ta ert ansvar och kom med förslag på hur vi kan lösa de integrationsproblem som vi faktiskt har. Föra diskussioner med EU om ett större gemensamt ansvarstagande? Lyfta frågan från kommunerna till riksnivå? Mer pengar? Färre invandrare? Fler invandrare? Kasta äpplen på alla kvinnor från Estland? Det finns inga enkla svar och det kommer att ta tid, men så är det med politik. Men ta ert ansvar – ta debatten. För diskussionerna. Kom med förslag och lösningar.

Mitt förslag på en lösning, inte bara i denna fråga, är att minska gapet mellan politiker och vanliga medborgare. Lyssna. Det finns uppenbarligen en grupp människor som är missnöjda med hur debatten förs idag. De känner inte igen sig i det som sägs. Då är det värsta man kan göra att fortsätta exkludera dessa människor. Om de känner sig inkluderade så kommer de vara villiga att ta till sig och förstå. Som det är nu så stänger de bara av. Det handlar inte om att på något sätt kompromissa med idéer och ideal, utan om att lyssna och hitta lösningar.

Med det sagt så behöver man såklart inte samarbeta med SD, något många verkar ha fått om bakfoten. I en demokrati får man välja vilka man ska samarbeta med. Eller inte samarbeta med. Ni ignorerar SD, det har jag full förståelse för. Men ignorera inte de som röstade på dem. Resultatet kommer i så fall bli att Sverigedemokraterna växer. Och felet är då ert.

För att citera väldigt kloka ord av användaren NyWen på twitter

”330157 personer kan ha fel. Men hur får vi dem att lyssna om vi inte respekterar dem i det val de har gjort? ”

Soran Ismail, avdankad ståuppkomiker

Veckan som gått....gåttare, gåttast....

Veckan började med lite mysig stress i form av en sedvanlig sista minuten/panikrapport som skulle lämnas in som sedan ingen läser i alla fall. Man släpper allt och lite till för att stå till tjänst för att sen bli pikad/lätt upptightad för att de andra saker man skulle ha inlett veckan med drar ut på tiden...motiverande...verkligen
Några möten, en vaxstund och en magträningstävling senare så var det dags att avsluta måndagen hemma hos DS och hans nya kärlek (ett kingsize täcke från IKEA).

Tisdagen var Twilights dag. Hon fick en spaupplevelse till den förmånliga priset av 380kr.
När hon var nöjd och glad med en glänsande in- och utsida så fick hon ta mig till blodbussen och senare till lite nattjobb i Västberga.

När klockan ringde på onsdagen så mådde jag illa av trötthet från nattens jobb och magsmärtor från måndagens tävling men jag hade ett möte kl 0830 så det var bara att pallra sig upp och iväg. Jag vill då tillägga att varje gång jag skrattade, nös, hostade eller bara försökte ta mig fram så var det som att jordens alla knivar simultant stacks in i mina magmuskler. Jag har upplevt behagligare stunder...

Torsdagen behöver ett eget inlägg men lite kort sammanfattat: Förmiddagsjobb, snabb lunch, vilse i Henriksdal, möte, hotellobby, öl, isbaren, sprit, burgare, pub, öl, Grodan, öl, Café Opera, drinkbord, en jävla massa bullshit sen draaaama....snipp snapp snut-så var den torsdagen slut.

Dagen efter alkohol är i denna ljuva ålder alltid underbar och uppiggande......eller kanske INTE!!
Huvudvärk, seghet, gäspningar, vätsebrist och cravings utan dess like. Jobbig och lååång arbetsdag med en avslutande bioupplevelse. Resident Evil 4 hade premiär och jag och frugan var inte sena att joina gruppen av fans som hade samlats i Heron Citys salong 8. Med facit i hand så var det kanske ett mindre bra beslut av oss. Med facit i hand så hade jag väntat på DVD:n. Med facit i hand så är jag glad att vi överhuvudtaget lever. Jenny kunde ha blivit smittad av galnakosjukan och jag hade kunnat bli uppäten. På riktigt!

Helgens första dag kantades av tapetsering, hallfixande och städande och avrundades med att serveras mat av frugan, en massa tända ljus och ett besök av DS som sen råååkade sova över efter en halv natts prat om allt och ingenting.

Hela veckan har varit galet fullsmetad men den här söndagen har bara varit flummig och kort. Jag har inte gjort mycket vettigt. Försökt att köpa kaffekapslar och pratat med Stina om att starta ett parti, är vad jag har hunnit med. Det kändes som att jag precis klev upp och nu är det snart dags för sängen. Ska möta DS om ett tag för en höstpromenad med vovven så att jag får en punkt till på listan iaf.

Höstmys åt alla! Köss

En väldans fart och en full inkorg

En tredjedel av september har redan rusat förbi och det känns som att jag knappt har hunnit blinka. Jag har galet mycket att göra på alla möjliga små och stora plan och ju mer jag får på todo-listan ju längre kliv tar jag ifrån den.
Den känns mäktigt överväldigande och näst intill omöjlig att rå sig på. Det är förmodligen min oförmåga att se listan i delsteg eller som individulla uppgifter(vilket för övrigt känns som ett ganska logiskt och bra sätt att hantera listan på) som gör att den mest liknar någon form av högt klippblock som jag måste bestiga i några få och enkla kraftansträngningar.
Hur kommer det sig att man, utan att det någonsin har uttalats något som helst om det, har en förmåga att lagstadga vissa beteenden i ens huvud? Man får för sig att det bara finns ETT sätt lösa en sak på eller EN väg att gå om man inte vill bli förkastad av omgivningen, bära runt på känslan av att man är en mindre bra människa eller rent av bli nekad inträde vid himmelriktets portar. (FYI Sankte Per är en tuff jävel)

Är det för att man är beroende av lagar och regler för att skapa någon viss balans och trygghet i livet eller är det bara att man besitter en begränsad förmåga att kunna eller kanske vilja se och tänka utanför boxen?

Hur som haver så behöver jag börja se och tänka utanför boxen på många av mina plan och sätta eld på mina inprintade och begränsande lagar i mitt huvud men hur man hittar var fasen boxen börjar eller slutar har jag icke listat ut än. Hur vet man att man kikar ut ur boxen och mot nya lösningar eller om man bara har vänt sig om och tittar åt andra hållet?

Tiden får utvisa. Det skulle ju inte förvåna mig om jag finner förmågan att lyfta blicken och tänka om sekunderna innan jag tar mitt sista andetag. Mitt liv är ju trots allt fyllt av ironi.

Back in town in autumn-time

I fredags morse satte jag fötterna igen på svensk mark med en tvetydig men skön känsla. Veckorna i USA känns redan långt borta och allt som snurrar just nu får mig att undra om resan verkligen har hänt. De tre dagar som passerade innan jag klev in på jobbet igår bestod mest av en dimmig trötthet och det var inte med många knop som jag tog mig genom dagarna.

Jag hade en plan för veckan med jobb, träning, lägenhetssysslor och höstmys men den planen revs upp i samma stund som jag satte mig framför chefen. 3 st 11 timmars nattjobbspass levererades. Piffigt värre.
Uppgiften i sig är om inte annat annorlunda, rolig och säkert lärorik men jag har lite svårt att uppskatta uppdraget i skrivande stund.
Det känns som att allt redan rusar på i högsta möjliga fart och tanken på att jag inte kan få saker att sakta ner skrämmer mig. Den här hösten får inte bli som våren och sommaren. Inte ens i närheten.

Jag älskar hösten på alla sätt och det är helt klart min favoritårstid och den ger mig prilliga höstkänslor som våren ger andra men med ett allt för högt tempo kommer jag att missa allt. Det får inte hända. Det är ju hösten som laddar mig inför vintern.

Jag ska ta en promenad i solen nu innan jobbet så har jag fått en liten höststund iaf.
Puss & kram

Just det!

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN PUFFEN!

....och grattis till första deltagandet i Pride Paraden!

Massor av pussar och kramar

Varför är det så svårt.....

... att vara ärlig och rak? Jag får för mig att det borde vara lättare idag med alla dessa vägar och valmöjligheter av kommunikationssätt men jag verkar ha fel. Har vi blivit fegare med tiden eller har det alltid varit så här? Jag tror inte det faktiskt. Inte samma strikta uppfostran som förr kanske. Jag vet inte men det förändrar inte det faktum att det är så förbaskat jäkla fegt, respektlöst, ohyfsat att inte "speak your mind" när någon förtjänar att höra just det och för att inte tala om den avtändande faktorn i beteendet. Det sårar och stjäler energi från båda parter och åter igen....det är så jäkla fegt att köra strutsen stället för att ta tag i det man har dragit igång. Alla människor har sin fulla rätt att ändra sig och dra sig ur saker och ting. Det är inte alltid så lätt att veta vad man vill från början.
En enkel önskan: Säg det då! Ingen kommer att döda er(eller ja, de flesta kommer att låta bli iaf) eller spärra in er.

Vi skulle vinna så mycket på att våga öppna munnen och bara säga vad det är vi vill och inte vill och sluta tro att pikar och hintar ska vara talande nog. Sluta tro att avsaknaden av en smilyes i ett sms eller ignorerandet av ett telefonsamtal ska leverera ett fulländat budskap i ett litet välinslaget paket. Det är ju inte så. Alla vet att det inte är så men ändå så är vi där...om och om och om igen....

Genuint ärliga och raka människor är något av det mest uppfriskande som finns och tyvärr så känns det som att det börjar bli en mer och mer sällsynt företeelse.

Kvällens festligheter tillägnas just dessa människor och den ärliga egenskapen:)

Skål på er!

Ont det gör ont...

Jag har fått tillbaka mina förbaskade j-vla magsmärtor igen. Samma som i vintras, då när dom var redo att rulla in mig på operationsbordet och slita ut min blindtarm.(genom min navel om ni inte visste det) Det var ju dock inte blindtarmen och det är det förmodligen inte denna gången heller. Jag har inte tid eller lust att vara dålig nu. Jag tillber just nu fosterställningsguden(inte JS gud för den ställningen ser lite annorlunda ut. hehe) och det är lite begränsat med vad man kan hitta på när man måste hålla den positionen...Ja, ja lite tid och gnällande senare så går det säkert över.

En bra sak är att det regnar och åskar för tillfället och det är mysigt värre trots att man sitter själv:)Frugan har dragit till Borlänge, JE och JE är på roadtrip, JH förfester loss till schlager och DS är och kör slut på sin lever på Mallis. Miss them all....

Nap-time!

Köss

Hej hopp...

12 dagar kvar till Amerikat och jag kan inte se mer fram emot det än vad jag gör just nu tror jag eller jo det kan jag nog. De närmsta dagarna innan avgång brukar vara de mest prilliga. Det känns helt overkligt och tipsen som väller in från alla håll har ingen hejd. Alla har de bästa guldkornen i just sin jackärm och det börjar kännas lite överväldigande. Vi behöver stanna där i flera månader om vi ens ska hinna med hälften av alla tips känns det som. Det kommer ändå bara att sluta med att jag och frugan springer runt, helt lyriska i en form av Ullaredstrans, på alla Walmart som vi kan hitta i jakt på godis och prylar som inte kan finnas i Sverige. Kvällarna spenderas sedan i sockerkoma på vårt hotellrum med fjärrkontrollen i högsta hugg omringade av Walmart påsar i både paper and plastic.

Vi är även i skrivande stund mitt uppe i renoveringen av vår lägenhet och just nu så börjar ljuset i tunneln faktiskt visa sig så smått. Idag så har vi shoppat järnet i flera timmar och rivit ner den sista tapeten (vi har även spontanhandlat nya) Samtliga lister och dörrfoder är borttagna i hallen där även all spackling är klar. Imorgon så vankas det målning och golvläggning.

Ett tag så ville jag fan kräkas på hela projektet eller bränna ner kåken (vilket kanske kan kännas lite drastiskt) men det berodde mycket på att precis allt skulle hända precis samtidigt och sen lite olidlig hetta på det. Nu känns allt mycket bättre när hettan har lagt sig, saker och ting börjar falla på plats och framför allt så har vi ett vardagsrum igen. Lite ordning med andra ord. Jag vill bara tillägga att ordning och reda är underskattat. Jag ska nog tatuera in det tror jag…

Nu ska jag fortsätta att pyssla lite med Rune som sällskap medans frugan och Twilight befinner sig i Solna på inflyttningsfest.

Köss överallt

Detta är Rune btw:

Dum & dummare praktiserar...

Jag och frugan är två töntiga amatörer. När det gäller vår framfart i världen av flörtande, kärlek och sex så är vi inte en dag äldre än två oerfarna fjortisar från landsbygden. Vi är som två unga kattdjur som ska lära sig att jaga men sitter och trycker under en buske, medans allt fräscht kött springer förbi, i hopp om att det ska dyka upp ett roadkill eller två som man bara inte kan misslyckas med.
Numera så är det ju tom ok att jaga lammkött utan att skämmas och det kan man ju tycka borde öka på resultatlistan lite men ICKE! Gud bevare oss om vi skulle ta för oss lite. Man kan ju faktiskt få ett nej och då dör man! Det är helt sant!! Det är så!

Om någon skulle ha idétorka och behöver en bra ursäkt till varför man inte ska ”Go for it” så är det bara att kontakta någon av oss. Vi har och kan alla ursäkter som finns gällande detta ämne. På olika språk dessutom.

Vi har försökt att tvinga oss till olika försök på levande byten , och då räknas INTE ett roadkill som ligger och rycker, bl.a. genom ett nyårslöfte och en liten deal innan USA resan. En och annan bok har även plöjts igenom och otaliga samtal har genomförts. Både nyktert, salongsberusat och jävligt långt inne i dimman. Som ni förstår så jobbar vi i stort sett bara med teori och inte så mycket med praktik.
Men det är ju ett tag kvar tills planet lyfter och ännu lite längre innan 2011 anländer så det återstår att se om vi kommer att sitta utsvultna vid årets slut eller inte.

På söndag återförenas denna töntiga duo och då kanske vi är redo att ta varandra i handen och lämna den teoretiska tryggheten för att utföra lite verklig praktik.

Wish us luck.

Jacob

Jag måste bara slå ett slag för min söta och charmiga fotbollsspelare till brorson med sin tydliga dragning till en av de bästa dryckerna som finns. Med andra ord han är inte bara söt och oemotståndlig utan han har även bra smak.


Puss på dig sötnos

Det kommer en tid....eller?

Människan är tillsynes oftast ett smart djur som tar lärdom av saker som håller oss levande och oskadda men ibland undrar jag hur tröga vi är. Vi har lärt oss att vi måste titta åt båda hållen innan vi går över gatan annars kan det göra ont. Vi har lärt oss att vi inte bör(fortfaranade valfritt) äta flugsvamp eller råttgift och att skallerormar inte är ett lika mysigt kramdjur som grannens hund men ändå så finns det massor av små störande vardagsprylar (aka I-landsproblem) som vi aldrig lär oss av. Saker som ofta återkommer och vi verkar bli precis lika förvånade och irriterade över varenda gång och muttrar ofta något i stil med :"Ja, just det" eller "Jag ska aldrig mer...".

Hur många gånger har man inte funnit sig vrålhungrig så att man nästan har ont i magen och först då börjar tänka på att fixa mat? Ja, just det! Mat! Det är ju inte så ofta vi äter så inte så konstigt att man missar det....
Jag missar även år efter år att jag fortfarande inte tål direkt solljus på min ljusa hud. Ja ja okey då, på min kritvita nästan transparanta hud. Nej, för solfaktor är inget jag jobbar med. Jag köper det ifs men det är till min utställning som jag har i badrummet. Om man använder det så får man ju inte gå igenom brännandet, svidandet och frossan i fyra dagar och sen fjällandet i tre. Det är ju ingen sport.
Att det sen i större städer finns ett fenomen som heter rusningstrafik med tillhörande kö är också något som folk glömmer oförståligt ofta oavsett om det är folk som bilar till jobbet varje dag eller om det är lilla turisten från norrland som har letat sig neråt i landet.

Man lär sig aldrig heller att folk kommer alltid att orka ta med sina skrikiga ungar till IKEA en lördag, att det aldrig kommer att komma en bra tandkräms- eller tvättmedelsreklam och att gå i ett par nya skor med 10cm klack kommer ALLTID att göra ont oavsett om dom satt skönt de hela två minuterarna man hade dom på sig i affären.
Ett annat roligt beteende som många har och så även jag är att komma med födelsedagspresenter i efterskott eller att köpa julklapparna i sista stund. "Jag har inte hunnit!" Har man fått höra och tänkt själv. Vad f-n är det för bullshit? Varför gör vi så? Att födelsedagar och julen dyker upp år efter år kan ju knappast komma som en överraskning för någon. Eller?
"Just det! Julklappar! Jul i år igen alltså...hmm jag får fixa det"

Vi kan utföra hjärttransplantationer, flyga till månen och miljontals andra galet stora saker men när det kommer till vardagen så är vi lost i många lägen. Ganska komiskt om man tänker på det tycker jag.

Dag att fixa mat av något slag. Jag är vrålhungrig....

Trött, tröttare, tröttast men glad, gladare, gladast

Tröttare människa än mig får man nog leta efter i detta långa land. Nr 259 är up and running men det är mer än vad man kan säga om mig i skrivande stund. Jag är färdig för hemmet kan man säga men det går väl över när jag blir gammal hoppas jag. Så sjuuuukt skönt att haket är öppet!!!!
Midsommarfirandet kommer lätt att ladda mina batterier. Många goa vänner ansluter till firandet och jag är galet happy för det.
Frugan och RS är på väg ner i Flisan som jag kan tänka mig blir piskad upp i sköna hastigheter just nu. Jag gillart! Ju fortare de är här desto gladare blir jag(helskinnade förstås)
ST och JH är redan här och JH är mer kelen än en ensam kattunge men ST gjorde sitt bästa att kyla ner honom genom att tvinga ner honom och bada i den iskalla sjön. Hehe, det var kul!
På fredag kommer , inte bara LB och MO utan även JL och Pludi. Sweet! Det kommer att bli en grym midsommar. Jag längtar järnet!
Imorgon nalkas roadtrip till Tyskland och Borderhop. 4 våningar sprit. 4 våningar heaven.

Sovdax, köss

13 dagar senare

Det är nu 13 dagar sedan jag senast hade ro att blogga. Det känns som att det har hänt en hel del sedan dess men ändå ingenting. Livet är bra mycket roligare nu iaf.
Jag har spenderat en massa tid på bygget i Ättekulla och fått mig en bra översikt och insikt i bygget, planerandet och förberedelserna av en restaurang. Så det känns nice. Jag har bara en fråga när det gäller förberedelsena. Finns det möjliget att handplocka hantverkarna innan? Via en casting eller nått? Det tycker jag är högst relevant faktiskt.

Jag har haft en lugn helg med mig själv, soffan, böcker, film och en gnällig katt. Helt galet skönt. Minns inte när jag hade det senast. Jag har även haft 1-dags EC-kurs, tränat, jobbat på tomten, kört t/r Sthlm, träffat DS (hihi), messat en hel del med DS (hihihi), börjat samla till en boll, köpt ett par löparskor för 1600 riksdaler (för att dom ska vara bra för mina knän....), firat kusinens student, hängt lite i Örkelljunga, sprängt en braständare och träffat en hel bunte nya människor. Det saknas bara en viktig ingrediens...nämligen mina vänner men några av dom kommer snart ner iaf så jag behöver inte vänta allt för länge tack och lov. Jag längtar järnet tills dom kommer:)

Dags att jaga rätt på katten och leta sig fram till kudden.

Go´Natt

Hur vet jag?

Mitt jobb är just nu fyllt av galet tunga motgångar.
Jag fick frågan idag om jag tänkte ge upp och min snabba och väl invanda respons var: Nej, aldrig!
Men jag måste motvilligt erkänna att tanken har slagit mig mer än en gång.
Tanken på att ge upp och springa all världens väg. Till en trygg plats där inte stora delar av min självkänsla och egenvärde sätt på högkant varje gång jag ens vågar försöka slappna av och tillåta mig själv att snudda vid känslan av stolthet och ro.

Emellanåt så kan jag häpnas över vilken motståndskraft mina tankar och mitt förnuft kan ha mot stora frestelser och utmanade känslor, en egenskap som jag ofta kännt mig stolt över men ibland så kan jag inte låta bli att undra över hur ofta de kanske har försvårat saker för mig. Kanske gjort mig svagare när jag trott att de har gjort mig starkare. Hur de kanske har fått mig att göra val och ta beslut som kanske inte alltid är vad mitt hjärta skulle ha gjort. Hur de har låtit mig göra de trygga valen istället för de rätta och modiga.

Det enda jag är helt säker på just nu är att jag är ute på väldigt djupt vatten när det gäller det mesta och det börjar skrämma mig. Jag har ingen aning hur lång bort de grunda vattnen är eller vilket håll jag ska simma på och snälla låt mig orka för jag vägrar att ge upp. I min envishet så vägrar jag men den styrs av min hjärna och mitt krigar-jag. Om jag skulle känna efter? Om jag skulle lyckas lägga alla tankar i världen åt sidan och låta känslan styra. Vad skulle svaret bli då? Kanske samma. Hur vet jag? Låter man tiden utvisa eller ska man finna modet att utmana känslorna och egenskaperna man annars är stolt över?

Jag har ingen som helst aning, ingen överhuvudtaget...

Bygg med mig

Hänger just nu utanför den halvfärdiga restauragen som ska öppnas i Ättekulla. Jag väntar på att "mina" killar ska dyka upp och även köket direkt från Tyskland. Det känns som att man kan räkna minuterna, som jag har sovit inatt, på en hand och ingen kaffe har passerat min strupe än så jag känner mig allt lite ur balans men den ska nog ordna upp sig.
Det springer säkert redan runt 20 snubbar här och då har inte ens Haga, PEN eller el-killarna dykt upp än. Jag gillart:)
Jag har då valt att klä mig i snickarbrallor och en sliten tröja med målet att smälta in. Att jag är den enda av kvinnligt kön och dessutom den enda blonda här gjorde att den planen funkade så där bra. BT Hanna!

Nu är det dags att hugga in.

XOXO

Tack för ett förlängt liv

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet. Dessa två ljuva nötter måste just förlängt mitt med en väldans massa år:)
Thank God for Tjuvlyssnat.se!

Bankomat, Göteborg

En tjej och en kille ~18 står vid en bankomat. Tjejen ska ta ut pengar.
Tjej: Kolla, här kan man stoppa i ett par hörlurar!
Kille: Varför?
Tjej: Det är nog till för döva.
Kille: Kan de ens ta ut pengar?
Tjejen rycker på axlarna, och båda går därifrån.

Snart ljuva Sorröd

Det är bara några få timmar kvar tills det är dags att lämna Stockholm i Twilight för lite mer lummiga Sorröd. Jag hade planerat att jag skulle åka ner idag men jag planerade om och det glömde jag att berätta för mina föräldrar så dom satt och väntade på att jag skulle dyka upp. Vilken bra dotter jag är...

Det ska bli grymt skönt att åka ner men jag gillar inte att lämna min fru. Hon är liksom alltid hos mig. Det kommer att bli lite tomt men jag ska nog se till att fylla tiden med något nyttigt. Typ att fälla träd och rensa takrännor eller nått.
Jag tränade idag med Stina i nästan 2 timmar med lite behövande mat efteråt. Det var inte igår som jag hängde med henne så det var super kul. Fick även chansen att prata med DS. Han är galet mysig och min tändning på honom har inte svalnat av överhuvudtaget. Jag skulle behöver en bra plan för att snärja honom the good old way. Skulle inte det gå vägen så funderar jag på Fritzl-metoden. Den kan ju funka. Bygga lite på Stockholms-syndromet. Vilken metod jag väljer återstår att se. Ni kan ju hålla koll på Aftonbladet...

Nu måste jag packa. Suck på alla sätt...

Pöss

I-landproblem delux

Jag har lessnat på riktigt nu. Jag orkar inte med allas, inte minst mina egna, i-landsproblem som "belastar" oss dagligen. Jag har ingen som helst rätt att gnälla över huvudtaget, på någonting och dessutom när har det någonsin gett min någonting??
Det klagas bl.a. på Fejjans säkerhet. Kan vi inte bara sluta lägga upp fula och pinsamma bilder för alla att beskåda och sluta snacka skit om folk i våra statusuppdateringar? Hur orkar vi? Jag fattar inte.
Inte så konstigt att många idag inte klarar av att hantera stora och tunga motgångar när all energi har lagts ner på att gnälla och klaga på något som vi faktiskt tror är ett problem. Vi inbillar ju oss att vi har ett problem när byxorna klämmer åt på fel ställen eller att bussen är 2 min sen. Skulle det kunna vara att saker inte har levt upp till våra orimliga förväntningar och att vi är ruggigt bortskämda? Jag vet inte men jag gissar.

Mitt bortskämda (och svärande) jag ska bort, bort, bort och mina öron ska stängas för andras bortskämdheter.

XOXO

Terapidags?

Stress och högt tempo är, som många vet, en stor del av min vardag och mitt liv överlag. I stort sett varje dag måste jag stressa eller skynda mig på ett eller annat sett i någon utsträckning. Det kan vara allt från lägenheten ut till bilen, från eller till lunch (jag lunchar oftast en våning ner vilket gör att man tappar mycket tid på avståndet...), till toan eller till och med när jag ska gå och lägga mig. Snabbt ska det gå! Jalla jalla! Fortare, fortare!
Jag har nog utformat en slags grundstress som alltid ligger och tickar men sen kommer topparna likt hjärtslagen på ett EKG och hur högt dom går och hur länge dom varar det skiftar efter dag, humör och uppgift.
Jag måste utföra allt jag gör i högsta möjliga tempo ungefär som att någon har sagt till mig att dom i vilken sekund som helst kommer att ta tiden ifrån mig eller att jag ska få poäng för hur snabbt jag kan utföra uppgifterna. Visst kan ju min tid på jorden plötsligt slitas ifrån mig men om den inte skulle göra det så kommer jag med alla säkerhet att ha slut på soppa innan motorn har slitits ut eftersom jag ständigt har plattan i mattan. Det finns liksom inget annat sätt i mitt huvud verkar det som.
Jag satt och pratade med frugan om detta, för man blir ju som man umgås, så vi gasar ju lika mycket båda två. Ibland så känns det som att vi har varsin fot på samma gaspedal. Exempelvis så inhalerar vi maten istället för att tugga den som andra människor gör och sen ligger vi i matkoma och gnäller högt och länge hur mätta vi är och klappar oss själva på våra svullna magar som vi just har chockat livet ur. Det är som att vi just har öppnat upp magen och sen skjutit ner maten i en otuggad klump likt en kanonkula avlossat med största möjliga krutladdning. Det ska då tilläggas att vi inte nödvändigtvis har en tid att passa. Ganska sällan vi har det faktiskt men gud förbjude om vi skulle äta i normal takt och faktiskt känna smaken av maten vi äter eller låta magen få känna efter om vi kanske är mätta.
Vi kom iaf fram till att vi är beroende av stress och högt tempo. Det ger en viss kick och man känner sig lite viktigare än alla andra att ha mycket att göra eller att åtminstone känslan av att man har mycket att göra.
Det måste bli ett slut på stressdelen av min nuvarande livstil men jag är inte helt säker på hur bara. Gruppterapi kanske? Jag kan höra mig själv inför en grupp människor på ett möte för anonyma stress-junkys:

Jag: "Hej jag heter Hanna och jag är en stress-junky"
Gruppen: "Hej, Hanna"
Jag: "Jag har nu varit stessfri i snart två månader"
"Applåder"

Jag hoppas att de gröna skogarna i skåne ska hjälpa mig att hitta min inre frid.

Tills dess...puss å kram

En låsning i hjärnan

Just nu har jag så mycket att göra att jag inte får någonting gjort känns det som. Hela hjärnan låser sig och det är som att jag blir paralyserad. Jag är sämst på att prioritera vilket leder till att jag halkar efter med framförallt de stora uppgifterna hela tiden. Lite varje dag och nu är den berömda stressklumpen tillbaka på sin plats i magen igen. Ska jag någonsin lära mig?
Hur ska jag få mitt arbete att flyta på och få det att kännas bra?
Det som jag i början fick positiv feedback på, kommer jag snart att få uppbackning på. Det är bara en tidsfråga.

Jag hatar den här känslan något så oerhört men jag hatar ännu mer att jag inte kan få bukt på den. Inte ens lite. Hur kan min utveckling gå bakåt?
Min tid den senste månaden minst har varit så fullbokad att jag har knappt har hunnit andas eller ens känna efter om jag lever. Jag tror att jag lever iaf...Jag har så full fart frammåt att det skulle inte vara omöjligt för mig att missa att mitt hår hade trillat av skallen eller att jag saknade ett ben.

Jag längtar till stugan och skåne och jag hoppas verkligen att jag ska få lite koll på mitt arbete under tiden som jag är där nere.

Nu ska jag fortsätta att läsa boken "Alla få ligga" och försöka få mina tankar att skingras lite.

Puss å gonatt

Fixerad? Ja förmodligen.

Det är väl knappast någon i min omgivning som har missat att det stora samtalsämnet i mitt liv just nu är min träning. Jag känner själv att jag kan vara lite tjatig men jag tycker ju att det är så kul. Okey, träningvärken suger men det är ändå en bra smärta fast jag gnäller sönder mig själv och mina stackars polare.
Man tycker ju då att man ska bli mer trimmad och slimmad av träningen men jag bara ökar i omfång förtillfället vilket känns lite drygt när ens byxor fastnar halvägs upp över låren men jag har intalat mig själv att det kommer att rätta till sig. (förnekelse?)

En annan bidragande faktor till att jag tycker det är så kul att träna kan kanske också vara att jag är lite (eller ganska mycket) tänd på min PT. Han är inte den typen som jag vanligtvis skulle vända mig om efter på stan men han är ju charmtrollet själv och han är grymt rolig. Ja, jag vet att dom är försäljare och har blivit skolade till att charma alla bräckliga, utseendefixerande och 30-årskrisande fruntimmer så att vi ska köpa fler timmar men jag kan inte hjälpa det. I have got the hots for him.

Detta leder då tyvärr till en ännu högre prestationsångest än vad jag hade med mig från början när jag klev in på Sats, Kungens Kurva. Jag tycker det är jobbigt nog att det är folk (som jag inte bryr mig om) runt mig när jag tränar. Lite pinsamt liksom. Tänk om någon ser mig!! Man skulle kunna tro att jag jag håller på med något olaglig eller att jag är tvingad att träna i en bikini storlek xxs så som jag känner och beter mig. Det är ju inte så att alla som är där har gått dit för att göra samma sak som mig. Just för att träna.
Nej, nej. Dom är bara där för att titta på mig och skratta åt mig.

Jag har då vissa delmål med min träning. Dessa har och kommer revideras under årets gång men så här ser dom ut just nu:
-Springa 5 km non-stop både ute och inne (då menar jag på löpband och inte inne i vår lägenhet eller liknade)
-Göra 10 armhävningar på tårna (alltså inte med knäna i golvet)
-Få en vettig hållning
-Kunna göra benböj utan att trilla hela tiden
-Biffa till min spagettiarmar
eller, kort och gott, att se ut så här helt enkelt...


Dags att sätta fart på dagen
Köss på er

Kristi Himmelsfärdsdag

Jag tror aldrig att jag har firat denna dag på något vis. De senaste åren så har jag jobbat golv för att tighta labour och ofta för att det alltid var någon som sjukanmälde sig pga fylleslag kvällen innan. Dock så är jag fullt medveten om större delen av svenska folkets traditioner även om jag inte har tagit del av just denna och av någon anledning så känns det som att dom har förändrats något sedan 1924 men vad vet jag.....

Kristi himmelsfärds dag, är en kyrklig högtidsdag, och en helgdag i den svenska almanackan, som infaller 39 dagar (40:e dagen) efter påskdagen. Den firas som den dag då Jesus enligt Bibeln lämnade jorden och fördes upp till himlen. Den liturgiska färgen är vit.
Kristi himmelsfärds dag har firats sedan mitten av 300-talet, eventuellt 375. Högtiden har också kallats betessläppningen, eftersom det var då man lät korna gå ut på bete. Sedan 1924 firas dagen också som folknykterhetens dag. I vardagligt tal benämns dagen ibland Kristi himmel eller Kristi flygare.

Våååren! Ge ljuuuud!

Hittelön utlovas!

Är det någon som har sett våren? Våren försvann för ca 2 veckor sedan efter att kommit hem från sin vintervila. Hon är ca 4,6 miljarder år gammal och hon känns igen genom sin skinande sol, varma brisar och gröna blad. Våren bjuder även på många olika blommor och en del kli i näsa och ögon för vissa. Det är väldigt viktigt att våren kommer tillrätta då hon är en familjemedlem som vi inte kan leva utan. Snälla hjälp oss!

Är det någon som har sett vår älskade vår så ring på 070-3548668 så kommer vi och hämtar upp henne på en gång. Hittelön betalas kontant på plats.

/RUT

Dröm med måtta

Jag dagdrömmer konstant. Det är ett sätt för mig att komma ifrån allt och varva ner. Vad drömmarna handlar om och hur djupgående dom är, skiftar hela tiden. Det ger en skön känsla som jag har somnat in till många gånger men det är också en farlig vana. Ibland så lurar man sig själv och vissa dagar kan man ha svårt att skilja fakta från fantasi.
Jag har drömt om framgång, vänner, familj och kärlek. Äventyr och resor. Död och katastrofer. Det mesta har nog passerat mina tankar genom åren men jag har även lärt mig att sortera en hel del. Det är lätt att fastna i fantasierna. Där har vi kontroll över händelser och vi kan låta sagan sluta precis som vi vill varje gång. Man vill ofta stanna kvar där men man har inget val annat val än att vakna upp förr eller senare. Det är bara tillbaka till verkligheten som gäller annars riskerar man att missa hela sitt liv.
Så vad är det farligaste med denna vana då? Den kan kännas ganska harmlös. Personligen så tror jag att ju mer vi väljer att fly verkligheten, desto sämre kan vi hantera den.

Hur ofta har man inte önskat att man hade egenskaper, kroppsform eller utseende som någon annan har? Velat ha deras jobb? Deras bil? Deras pojkvän? Rentav deras liv?
Så man kanske drömmer att det är så, för att det är mer uthärdigt än sitt egna liv, och när man vaknar upp finns risken att verkligheten lappar till en rejält. Ibland till den grad att man vacklar till eller rentav tappar fotfästet helt. Oftast så dyker nerstämdhet och deppighet upp också som ett brev på posten.

Så när ska vi sluta snegla på andra? Sluta jämföra oss med folk? När ska vi sluta anta att alla andra har det så fantastikt bra och inse att vi inte vet ett skit om hur dom igentligen har det? När ska vi börja jobba med verkligheten och faktiskt försöka påverka det vi faktiskt har en chans att göra just det med? När ska vi börja våga säga saker som vi vill ha sagt och ställa de frågor som vi vill ha svar på? Är det inte dags nu? Klockan tickar och vi tar ett steg närmare slutkapitlet för varje sekund som går.
Personligen så vill jag ha många välfyllda sidor i min bok med just rätt saker innan min sista sida vänds. Dom ska vara fyllda med en massa skratt, lycka och personlig framgång. En stor familj ska rymmas (vänner inkluderade) och mycket lite ånger. Jag ska känna mig stolt när jag läser den och gärna min familj och vänner också. Det ska jag kämpa för i alla fall.

Hur vill du ha det?

Champangefest i rusket

Igår kväll var det dags att tömma samtliga flaskor med champange som gavs till mig under min 30-års fest. Festens titel var: "Champange- & balkonginvigningsfest" men vädret var minst sagt inte på vår sida för balkonghäng. Jag tror att det högsta gradtalet som jag observerade under gårdagen var +6 grader. Jätte piffigt faktiskt.
Det var ett glatt och blandat gäng med en del nya ansikten här på Diligensvägen som drack champange som att det inte fanns någon morgondag. Det är väldans vad alkohol tar slut snabbt med den inställningen. Hej å hå!
Jag stannade hemma medans större delen av gruppen gjorde stan osäker i sällskap med min fru. Trots min tidiga kväll och x-antal glas vatten så känns det idag som att jag körde en konstant all-in på vodka i 18 timmar i streck igår.
Frugan läste om att bubblorna i champangen gör att man blir full snabbare än om det hade varit bubbelfritt (med motsvarade alkoholhalt).
Jag tänker då skylla min snabba färd in i dimman på bubblorna (för det har ingen med min ålder och slitna lever att göra). Bubblorna får en att sluddra som en fullfjädrad alkis också. Det kommer nog att dröja innan nästa champangefest blir av.

Dags för denna slita skåning men träningvärk i häcken att krypa till kojs.
Sleep tight

Det stod ju så....

Jag satt och funderade på mina humörsvängningar dagarna innan den kära lingonveckan och det är bara att konstatera att jag är en helt annan människa vid dessa tillfällen. En mycket sämre än mitt allra sämsta. Mitt sinne blir totalt svart och det känns även som att jag vill skada någon bara för att dom finns, korsar min väg eller faktiskt tar sig friheten att andas i min närvaro. Detta upplever jag som högst hälsosamma och fullt normala tankar....Om någon skulle utföra en psykologisk utvärdering av mig vid ett av dessa tillfällen så skulle jag förmodligen inte få bedömningen att jag var lämpad för att vara ute i allmänheten utan översyn.

Dessa underbara och oförutsägbara upplevelser är vad det kloka folket kallar för "Premenstruellt syndrom"
Alltså PMS. Jag har då googlat och wikipediat detta i hopp om att finna någon form av berättigande av mitt beteende och jag fann det här. Jag highlightar det som känns extra bra att få på papper:

"Premenstruellt syndrom, PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp. PMS-besvären är mest uttalade 3 – 10 dagar före mens men många kvinnor kan även ha uttalade besvär vid ägglossning. Det är ofta de psykiska symptomen som dominerar vid PMS. Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) till verklig depression. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, grälsjuk och aggressiv...."

Jag anser ju nu att det är min fulla rätt att bete mig som en inträngd vildråtta med blodsockerfall och knalla runt och med viljan att skada folk för att dom ens existerar. Jag kommer att hänvisa till wikipedia vid eventuella klagomål.

Gonatt på er

Jag vill skjuta, jag vill skjuta, jag vill.....

På gården brevid oss så bor det en tant som verkar ha en kärlek i livet och det är att mata vilda fåglar. När jag säger vilda fåglar så menar jag inte dom söta ankorna, gässen och svanarna som alla andra normala människor matar. Nej jag menar äckliga, dryga och galet högljudda sådana här:

och räliga sådana här:

Förra sommaren så ropande vi till henne genom fönstret att vi inte tyckte att det var en så bra idé att mata fåglarna. Vid det tillfället stod hon och kastade ut mat av något måsvänligt slag. Hon försvann in illa kvickt. Hon verkar lite egen. Annars så verkar hon lägga mat på balkongen.
Nu sitter ni säkert där och tänker att "men kan inte hon få ha det lilla nöjet då?" eller "hon verkar ju så ensam och det är ju lite gulligt att hon ser fåglarna som sina vänner". NEJ! Det är inte gulligt någonstans.
Kl 05-0630 varje morgon och jag menar VARJE morgon så sätter dampfåglarna igång med att slåss och bråka om maten och VARJE morgon så önskar jag samma sak. Att jag har något stort och mycket skadligt vapen så att jag kan skjuta av dom en efter en så att man kan få lite sömn efter kl 05.
Jag funderar på att gå till Owe men han ligger säkert med henne. Han verkar vara en riktigt player den. Förresten så lyckade jag fånga en bild på henne när jag var och lämnade en död duva i hennes brevinkast och hon lyckades öppna dörren precis då...

Vilsen ja men skyll dig själv

Det började med lite osäkerhet tillsammans med oförmågan att lita på mig själv. Det gick över till stress och klumpar i magen, tätt följt av sömnlöshet. Nu har det mest irritation och total lesshet på i stort sett allt. Även mot allt jag älskar. Tillbaka där jag var när jag lämnade McD Hemlingby bakom mig hösten 2008 och ganska långt ifrån där jag befann mig för bara några månader sedan. Jag har alltså gjort det igen. Brutit nästan alla löften som jag någonsin har gett mig själv och klivit bort från allt som gör mig glad, lycklig och tillfreds. Jag har vänt mig själv ryggen igen. Same story all over again.

Så vad gör jag? Jo, jag drömmer. Jag drömmer om harmoni, framgång, kärlek och nya vänskaper. Jag vet att vägen dit finns mitt framför näsan på mig, jag har ju hittat den förr men jag hittar den inte nu. Jag valde att inte lyssna på alla signaler som jag känner så väl och jag tappade bort mig och det gör ont. Det gör så otroligt ont att trampa fel i vartenda steg jag tar varje dag men jag får skylla mig själv.

Det surrar i mitt huvud som ett irriterande radioprogram med dålig täckning. Det kryper i kroppen som myror på en sockerbit. Jag har en plan på hur jag ska bli av med surret och myrorna och hitta ut på vägen igen men jag vet inte om det är rätt plan eller om det ens är en bra plan men jag måste försöka med något innan jag blir totalt galen.

Medans jag letar så drömmer jag om att känna så här igen....

Make over the mom

Ibland så är syrran bra jäkla driven för nu har hon precis jagat upp morsan från soffan för att ta hennes mått så att nya kläder kan inhandlas och hon gör helt rätt. Det behövs på alla vis. Om man någon gång skulle känna att tiden rusar iväg för en så är det bara att slänga ett öga på morsans alla outfits. Där har tiden fryst fast. Den kan tom ha backat tillbaka några år.
Vi har suttit och smidigt planer på hur vi kan sabba hennes antika plagg så att hon tror att hon har gjort det själv eller att helt enkelt en liten olycka har skett. På så vis måste hon ju köpa nytt. Att bränna ett hål med en cigg, på ett olämpligt ställe, ligger högst upp på listan för tillfället.
När jag betraktar detta skådespel så inser jag att begrepp som midja och under brösten är högst relativa. Det har inte riktigt samma betydelse genom hela livet och är i allra högsta grad individuella. En del saker eller delar flyttar på sig. Oftast neråt. Känns som om ett extra träningspass ska läggas in from nästa vecka...

Just nu pratas det om piffiga bekväma mysdressar och mina förslag på batikfärgat och byxor med texten juicy på rumpan har bestämt röstats ner. Jag känner inte gruppens öppenhet.

Det ska bli intressant att se resultatet på syrrans nätshopping. Jag återkommer med ett bildspel på antikviteterna. Vi kan ha som anikrundan där alla kan gissa vilket årtal plaggen kommer ifrån och om det är en kopia. Bra idé va?

Kram på di

Påsken har fått influensa

Jo det är helt sant, jag är ganska säker på min diagnos. Om ni klev in i stugan här i Sorröd så hade ni nog kommit fram till samma sak. Det ser ut som om påsken själv har spytt här. (minus kladd och stank)Det är kycklingar, ägg, fjädrar och häxor i ofantliga mängder. Du kan inte ens sätta dig på toaletten and "read a magazine" utan att påminnas om påskens närvaro. Det är verkligen påsk i alla stugans hörn, fönster och rabatter. Jag tror att det finns risk för att folk skulle kunna missta stugan för en butik om dom klev in här.
Man upptäcker nya saker hela tiden. Det finns ingen som kan leva in sig i högtider och traditioner som min mamma kan och få det att bli så stämningsfullt och mysigt som det alltid blir när mamma har varit i farten.
Litta fint i hörnan.

Nej, det är inte mina släktingar.

Fönsterfint.

Den traditionella häxan.


Detta är en liten del av allt men ni får nog ett litet hum om vad jag menar.
Alla bilder är tagna i samma rum vill jag bara tillägga och det finns mer, mycket mer.

Be good

Göteborg åååhh Göteborg

Befinner mig i Göteborg på Hotell Gothia Towers, vån 9 med en nice utsikt över Liseberg. Det behövde jag efter denna dagen. Det måste bli en och annan weekend här i sommar känner jag. Sjukt fin stad Göteborg (trots alla spåvagnar som försökte köra på mig och Discovery innan. Dom siktade på oss, jag lovar!)

Jag tror inte jag är ensam om att ha upplevt en dag som denna. En sån dag när i stort sett inget klaffar. Allt blir bara fel, allt man gör är fel och man hanterar allt fel. Fel, fel, fel. En sådan dag har jag haft idag men snart är den slut.
Jag var taggad på att, tro det eller ej, gå och kolla på fotboll med David och hans son idag men jobbet och stressen hann ifatt mig igen så det blev inget saglande efter heta spelare tyvärr. Attans! Kommer väl fler tillfällen hoppas jag. Kanske lika bra för jag ser ju bara män som stora köttstycken för tillfället så det hade kanske blivit lite väl mycket kött att hantera på en och samma gång.

Så det fick bli ett möte med en sådan här istället vilket var minst lika gött som kött:)

It´s biiiig and it´s bluuuue.....I knew it!
(gissa film)

Ni få la ha de så gött!

Hur trött får man bli?

Jag har på senare dar (läs äldre) blivit en trött människa. Det kan möjligtvis vara så att jag alltid har varit det men inte kännt efter men det kommer jag ju aldrig att få veta.
Det underlättade inte direkt heller att jag pimpade min säng så nu tycker jag att den är så skön att jag bara längtar tills att det blir kväll så att jag kan få krypa ner. Tanken med pimpningen var att jag skulle sova lite bättre på nätterna och då bli piggare på dagarna men det backfired big time. Det ända jag vill nu är att sova. Jag har även börjat träna för att jag ska bli en piggare människa men det gör bara att jag somnar ÄNNU tidigare på kvällarna.

Igår skulle det bli en all in men det blev en all early istället. Som två utmattade tanter högg vi en taxi från stan kl 2330. När jag skulle betala taxin så reflekterade jag över att det blev väldigt billigt men klagade ju inte på det. Det slog mig inte förrän idag att det var ju såklart för att vi åkte pensionär taxa. Nej men det känns bra faktiskt.....jo då så att eeeeeeh.....jag ska gå och lägga mig nu. Klockan är ju faktiskt efter 22.

Go´natt på er:)

Ja tack, det går jävligt bra

Kl är 0815 lördagen den 27 mars 2010, även benämnd som Hoffmaestro-dagen. För i kväll är det dags. Det är dags att med glädje bli nersprungen av publiken, att tappa rösten av all sång (eller läte) som kommer att ljuda från stämbanden och bli helt svettig av allt hoppande och dansande. Det är några av dom sakerna som man just måste räkna med när man lyssnar på dessa killar.
11 killar av olika slag, som förmodligen inte ser en dusch eller tvål allt för ofta, ger en helt grym upplevelse inte bara för att deras musik är sjuk bra men även för att de lämnar inte en sekund i utrymme för eventuell tristess eller bortsvävningar. Trots avstånd från rent vatten och tvål så är dom helt grymt heta. Man vill ha och man vill ta. Det finns en för alla smaker så det är bara att ta för sig. Det kan dock vara klokt att vaccinera sig mot det mesta innan man tar det steget så att säga.
Annexet kl 20 drar det igång och då kommer vi tre taggade, förväntansfulla och salongsberusade blondiner att stå redo.
Jag vill bara nämna att jag är lite sur och besviken på H & C för att dom inte har släppt sitt andra album som de lovade, för nu har man inte kunnat lyssna in sig inför konserten. Det kan ifs också vara så att dom inte vill att vi ska kunna sjunga med, för att större delen av svenska folket har fått för sig att dom kan sjunga och delar även gärna med sig av denna ”talang” så snart tillfälle ges.
Jag ska nog kunna finna en väg till förlåtelse över detta brutna löfte….

Hoffmaestro & Chraa, give us some!!

När man trodde att nivån inte kunde bli lägre....

...så blir den just det.

Jag började dagen med en känsla av att hela fikamaffians hets mot oss var påväg att lägga sig. Rinna ut i sanden liksom. Det är nästan lite skrattretande när jag tänker på det nu när dagen har kommit till sin ända.

Att folk snackar skit, att folk tisslar och tasslar om skitsaker om mig bakom min rygg. Fine! Men blanda för i helvete inte in ledningen i gnäll på sandlåde nivå.
Vad är det seriöst för fel på er?? Har ni så dålig framgång i er egen roll att ni måste försöka sänka andra? Är ni missnöjda med livet i allmänhet? Hur kan någon tycka eller ens tänka tanken att detta är något som detta är så viktigt att det ska tas upp för toppen av kedjan på ett företag i denna storleken? Jag fattar seriös inte!! Inte ens lite.

Varje dag mördas, misshandlas, våldtas och svälter männskor runt om i världen. Människor förlorar sina familjer, sina hem och jorden håller på att total förstöras men vi tycker att det är viktigt att ingen får fika mer än någon annan även om arbetstiden är den samma. Rätt ska vara rätt. Det är viktigt. Det gäller att ha perspektiv på tillvaron.
Om inte vissa har frihet så ska inte andra ha det. Nej, nej för Guds skull. Allt kommer att rasa om någon går mot strömmen. Vi kommer alla att dö av detta handlande. Oansvarligt av oss. Det skulle vi tänkt på innan.

Jag älskar mitt jobb, skulle inte vilja byta och jag är dessutom ganska bra på det. Jag kan, vill och kommer att bli ännu bättre men det är inte med lika lätta steg som jag går mot kontoret längre.
Ni har kanske gjort mina steg tyngre men eftersom jag tror på karma så känns det ganska lungt. Det kommer liksom att rätta till sig.

Nu ska jag klämma lite på min fru.
Gonatt

/R

Är det okey att mobba när man är vuxen?

Det har varit lite upprörda känslor idag på jobbet kan man säga. Det har gnällts mer på vår fika-tradition tydligen. Fika-och tidskontrollsmaffian har fått ny luft. Vi fikar för ofta, för länge och för högljutt. Det tillhör tydligen inte kulturen på kontoret fick jag höra. Det har jag fått höra förr från annat håll så det var inget nytt under solen. Dock så skiter jag i vad vi har för kultur så länge alla sköter sina arbetsuppgifter, behandlar alla med respekt och tycker att det är kul att gå till jobbet.
Ingen av oss uppför sig illa, missköter sig, mobbar folk eller på något annat vis inte respekterar vårt företag, våra policys eller våra kollegor.
Jag vet att jag jobbar mina timmar och gör vad jag ska och det vet jag att mina älskade vänner också gör men ändå känns det tungt. Det känns tungt att veta att det snackas skit bakom min och våra ryggar. Det känns tungt att veta att mina vänner blir ledsna. Det känns pinsamt att våra chefer dras in utan att vi ens har blivit tilltalade först.
Nivån är låg redan när skitsnacket tar fart och blir om möjligt ännu lägre när det skvallras upp till cheferna. Är det vuxna människor vi jobbar med eller bara bittra gnällfisar som fyller sin tid med att springa och tjalla och skvallra om andra människor? Personligen så tycker jag inte illa om en enda person på kontoret men det är uppenbarligen inte ömsesidigt.
Jag vet inte vad jag ska tro, tänka eller känna så jag väljer den avdomnade reaktionen. Jag vill inte lägga energi på att vara arg.
Något som jag med all säkerhet vet är att jag förväntade mig mer. Mycket mer!
Sluta snacka skit, sluta bry er, börja bete er som vuxna människor och sluta för fasen att mobba era kollegor.

Mind your own, helt enkelt.

Over and out

Utöver det jag inte visste kunde ske

Känslan som har tagit över mig och mitt inre just nu är helt olidlig. Jag visste inte att jag någonsin kunde må och känna så här. Trodde att jag var starkare än så. Kunde ha svurit på mitt liv att jag var det faktiskt. Jag har helt enkelt överskattat min styrka och blivit lat. Börjat känna mig nöjd för att jag närmade mig mål och då får jag kanske skylla mig själv. Vad vet jag.
Jag kan knappt hantera sakerna som möter mig i mitt liv just nu. Saker och människor som jag i vanliga fall lever för. Det rinner liksom över konstant. Minsta lilla droppe får mig att svämma över, likt en mindre naturkatastrof. För det är just så det känns, som en naturkatastrof fast på insidan.

Den värkande klumpen som jag har burit runt på i min mage flyttade in på heltid för kanske 2-3 veckor sedan och den verkar inte begära adressändring i första taget men flytta ska den. Jag måste bara komma på hur innan den växer till sig ännu mer. Allt detta är nytt för mig, inte kanske just känslan av stress, men den här versionen är jag inte alls bekant med. Jag har därför valt att kalla den för Satans stress. Jag är inte heller bekant med Satan själv. Några av han anhängare möjligtvis men inte Satan i egen hög person.

Typiska syndrom för Satans stress:
-Sömnlöshet
-Brist på aptit(på allt vettigt)
-Ränneskita
-Håravfall
-Finnar direkt från helvetet
-Humörsvängningar(likt fritt fall eller uppskjutet)
-Sociala förmågan går i glömska
-Sjuka cravings
-Minnesförlust
-Torra fötter
-Road rage, Italian style
-Brist på uppskattning av snygga killar(borde vara olagligt btw)

Botemedel? Vet inte, så jag antar att det bara är att hålla i sig tills nästa fönster för styrkehämtning öppnar sig. För det kommer att öppnas, det är bara en fråga om när....

En kvinnas VECKA PÅ GYM

Fick denna på mailen och skrattade som sällan förr:)

Detta är tillägnat alla som någonsin försökt att få till en
regelbunden träningsrutin...


"Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!


Man får tänka sig för!!! :)

En mycket bra söndag

Den här söndagen har varit grymt skön. Vaknade sent och inledde dagen med lite familjeguf med JS framför tv:n. Käkade lite lunch och piffade till oss lite för att bege oss av till Forum för lite shopping. Där brändes den ena kronan av efter den andra följt av en promenad ner till Nacka Strand. Vi gled in på Restaurang J för en kaffe och en Bailyes i en super mysig miljö framför brasan och heta kockar att vila ögonen på. Utsikten över vattnet var också okej.
Efter borta myset var det dags för hemma myset med frugan, JS och Puffen över en god söndagsmiddag. Matkoman tog över och nu gäser vi som aldrig förr.
Lovely times I must say:)

Wierd and it sucks

De senaste dagarna har varit så jäkla konstiga. Det började med att jag var hur stressad som helst i måndags och på kvällen runt 20 så började jag få ont i magen. Jag trodde att det var för att jag hade kastat i mig maten som om någon skulle ta den ifrån mig men krampen höll i sig hela natten och jag kunde knappt sova. Magontet fortsatte under tisdagen men jag tänkte att det var typ träningsvärk i magmusklerna efter allt krampande från natten innan men framåt kvällen så ringde jag sjukvårdsupplysningen som rådde mig att åka in till akuten.
Kl 2121 drogs mitt VISA-kort i kassan på akuten och väntandet påbörjades. Det togs prover, klämdes, remissades och ultraljudades fram till kl 0320 då jag blev hemskickad. Jag blev tillsagd att komma tillbaka dagen därpå för det var med största sannolikhet blindtarmen som spökade.
Så verkade inte fallet vara trots allt så jag blev hemskickad en andra gång med instruktionen att ta smärtstillande 3ggr dagligen och att smärtan förmodligen skulle avta innan helgen var över. Dom sa först att det med största sannolikhet var blindarmen som spökade så trenden på deras bedömningförmåga talar ju inte för deras kompetens direkt.
Jag håller ut men nu har magen mindre än två dygn på sig att tillfriska innan helgen är officiellt är över. Eftersom jag inte har fått några svar på varför det känns som om någon har sulat till mig i magen så har jag i vanlig ordning spekulerat lite och har kommit fram till några seriösa alternativ:
• Jag har fått en allergisk reaktion på något ur min kur.
• Jag har fått en infektion eller inflammation i tarmen.
• Någon form av parasiter har bosatt sig i min mage/tarm.
Både jordsliga och utomjordsliga parasiter finns med som alternativ.
• Jag håller på att ruttna inne ifrån.
• All smärta är bara psykologisk.
På söndag åker jag iaf in för tredje gången om detta inte är över. Fosterställningen kallar.
Sov gott, kram

Så sant som det är sagt....

"The world as we have created it is a process of our thinking. It cannot be changed without changing our thinking."
— Albert Einstein

14 doser senare

En liten kort summering av veckan som gått:

Måndag: Dos 4-6 förtärdes, toabesök och jobb
Tisdag: Dos 7-9 förtärdes, toabesök och jobb
Onsdag: Dos 10-12 förtärdes, toabesök och jobb
Torsdag: Dos 13-14 har förtärts, toabesök och jobb och snart bio

Jo då så att eeeeehhh....det har varit en händelserik vecka faktiskt....en av dom bättre....


Över och ut,
Ironiska Rut

Kuren har börjat

För 2 timmar sedan så påbörjade jag min stödkur som ska hjälpa mig att må bättre och bli piggare. Den består av 9 olika preparat och en 10:de anländer nästa vecka. Jag ska sätta i mig en massa piller och dricka örter och pulver 3ggr/dag. Örterna var ingen lek. Fy fan vad dom smakade skit rent ut sagt. Det var mycket hurva varning på dom.
Jag ska alltså sätta i mig per dag:
23 piller
180 droppar av örtextrakt
1-1,8 liter pulverdryck

Onödiga E-ämnen, laktos, rött kött, vetemjöl, kaffe och alkohol hoppar jag över under kurens 8 veckor.

Wish me luck.

Bortslösad

Praktiskt taget hela min lördag passerade utan att jag lyckades genomföra mer än en enda vettig uppgift. Kl 1215 hade jag tid hos min naprapat, som inte bara fixar ryggar, utan även trollar ihop hälsokurer till behövande. Jag är väldigt behövande. Resten av dagen och kvällen låg jag på soffan och led av sviterna från fredagskvällen, som förvisso var riktigt rolig.
Den började med en nästan drunk-and-drove-incident, där jag skulle hämta Jenny på jobbet men utan att tänka mig för knäckte en Tuborg för att fira att veckan var över. Jag kommer på mig själv när jag står med ölen i ena handen och mobilen i andra för att kolla när det är dags att köra. Jag hade vid det laget satt i mig halva ölen. Amatör!

Efter att frugan var hämtad så satte vi i oss några öl och jag en liten drink innan det bar av till Vampire Lounge, där det sades att Stockholms bästa drinkar serverades. Det konstaterade vi ganska snabbt att så var inte fallet men vi fick oss ett par goa skatt där inne i alla fall och en bra romgrund att stå på. Efter det så försökte vi svinga våra lurviga på Underbara Bar men det var dåligt med ben som svingades där så vi åkte vidare till sunkets sunk på Hornsgatan där vi stannade i kanske 45min innan det nalkades McD.
The only night-food-way to go.
Hemkomst 0345

En lördag full av mening…

Det går jävligt bra!

Visst kommer jag att vara jäkligt het i den här pärlan? Beställs i nästa vecka!
Det är lite jobbigt att vara mig just nu.....

Smärta & ljuspunkt

Även om min kropp i skrivande stund värker av trötthet så känner jag att jag har ett grymt roligt jobb och att det är värt vartenda minut som jag lägger ner på det även dom utanför mina ordenarie timmar. Grymma kolleger har jag också och en bra chef som jag tror börjar hänga med i mina utlägg om diverse oväsentligheter. Idag har jag därimot inte varit så pigg och produktiv som jag borde men jag har varit så jäkla sliten.

Privat har min vecka varit helt waste med noll tid och kraft att göra någonting av betydelse. Tänk om man hade haft ungar att hantera dessutom. Hej och hå på den.
Nu försöker jag samla så pass mycket kraft så att jag kan svira om till privata kläder men det finns en påtaglig risk att jag kommer att sova i kläderna som pryder min kropp för tillfället. Den stora ljuspunkten i mitt liv just nu är att Fredrik ska laga Flygande Jacob till mig, frugan och JS. (jag valde att nämna mig först för jag känner att jag förtjänar det mest för tillfället)
Undrar om Puffen kommer btw...

Dags att stämpla ut, pöss

En båtresa med klar himmel

Jag har nog för första gången på mycket länge träffat en kille som har väckt min seriösa nyfikenhet samtidigt som större delen av mig skriker att jag inte är redo för någonting som har med seriös kärlek att göra för tillfället. Inte ens lite redo är jag, på något vis men samtidigt så är det lite svårt att inte låta tankarna sväva dit lite nu och då. Det i sig är kanske inte fel, i stort sett alla människor drömmer sig väl iväg på olika sätt men det är ju när tankaran skingras och verkligheten knackar på igen som det känns tungt. Har inte bestämt mig om den där verlighetschocken är värd drömresan än.

Under en länge tid så har det inte funnits ett enda kill-moln på min himmel utan det har varit klar sikt hela vägen och jag har mått sjukt bra av det. Jag har kunnat sola mig i min egen glans och har hunnit jobba fram en fin färg av självtrivsel, självförtroende och ett inre lugn.

Jag har funderat dom senaste dagarna på om jag ska ta för mig lite när det gäller mitt span men min känsla, som även förstärks nu när jag skriver detta, är att jag är nog inte redo att låta någon "rock my boat" riktigt än. Jag gillar min tid med mig själv och dessutom så står inte jag nog inte tillräckligt stabilt i min båt i nuläget. Det bli kanske en testsegling framåt våren igen

Härmed ror jag åt andra hållet.

Kram på er

p.s hur vet man var gränsen går för att vara efterhängsen och kämpa för någon? Bara så att jag vet när det är dags att hissa segel igen d.s

Ett tack & en litet, litet bryt

Jag vill börja med att (med risk för att låta läbbigt smörig) tacka alla mina helt oslagbara vänner för att ni finns för mig och i mitt liv. Min födelsedag blev så bra som man kan önska sig och inte för att tala om festen helgen efter. Inga skandaler trots mängden alkohol men det var kanske lika bra det. Pöss på er alla

Nu till något helt annat. Jag skickade ett sms till en kille idag och frågade om han hade lust att hitta på något i veckan. Jag kände med hela mig att jag skulle ställt frågan via telefon eller irl men som vanligt så ignorerade jag samtliga instinkter och skickade det där sms:et i alla fall och vad händer?
Jo, det ska jag svara på. Ingeting händer! Inte i min telefon åtminstone men i mitt huvud och känsloliv är det fullt ös. Jag menar inte att man likväl kan få ett nej via telefon eller irl men då får man i alla fall ett svar på en gång så man slipper att gå och vänta och fundera och spekulera och fundera lite till. För det är ju så vi funkar, varje gång vi gör dumheter som detta. Sms suger och vårt beroende av sms suger. Vår inställning till att sms är ett bra sätt att kommunicera på i alla lägen suger den också.

Jag ska gå och planera min morgondag som ska bli en bra dag utan några tankar på det motsatta könet (undrar om jag trodde på den själv)

Kram å gonatt

Grattis till mig!

Idag har jag namnsdag och om min farmor hade levt så hade hon och jag kunnat fira ihop. Undar hur många det är i min ålder som heter Rut...
Jag ska iaf fira med att dricka lite julmust och fortsätta att jobba.

Peace out.

Förnekelse efter åtgärd

Hur kommer det sig att om man skäms för något och man sen kanske åtgärdar det i efterhand ex städar upp, byter kläder eller sminkar över finnen som den heta killen i kassan fick se, så känns det genast bättre. Skammen lägger sig på en gång. Man lurar sig själv liksom.

Exempel: Nu i helgen så blev det en spontanfylla kl 2315. Då blev det lite hetsigt med allt piffande och puffande och drickande för att sen kasta oss in i en taxi för att rock loss på stan. So far, so good.
Vi drack på och dansade loss under nattens gång utan några större pinsamheter.
Den pinsamma delen kom när vi helt plötsligt fick för oss att bjuda in 2 herrar(lammkött) kl 0400 och lägenheten ser ut som ett fall för "Rent hus" Jag hade städat en del under dagen men inte hunnit med badrummet, mitt rum eller släpat upp alla kartonger med bl.a. julpynt på vinden och sen hade vi snuskat ner köket efter hetsdrickandet tidigare på kvällen. Dessutom så är jag mitt uppe i ett kollage som jag så lämpligt hade spridit ut över halva vardagsrumsgolvet. Badrummet var ingen lek och vår belysning sparar inget till fantasin om man säger så. Jag tror att min mosters hundgård är renare.

Skammen inbefann sig ganska exakt i samma stund som vi klev innanför dörren och höll i sig fram tills att den jag städade badrummet dagen efter. Snacka om total förnekelse. Så jobbar jag hela tiden. Förnekelse genom åtgärd.
Nu ska jag gå och städa det sista så att förnekelsen kan bli fulländad.

Kram

Perspektiv

2010 är här och det kunde inte kännas mycket bättre. Jag har hela kvällen framför mig och sen ytterligare 2 lediga dagar till att göra precis vad som faller mig in.

Jag vaknade filmsugen och så det var ju inget annat att göra än att stilla det med en rulle. Det blev en i perspektivets anda. "Hotel Rwanda". Ja, tårarna rann halvvägs in i filmen och perspekivet kom som ett brev på posten.

Det är väl ingen som har missat att perspektiv är något som betyder en hel del för mig, speciellt eftersom jag har tatuerat in det på handleden. Jag har 4 filmer som sätter mig på plats när bortskämdheten och gnälligheten försöker ta över.

"The Pianist"
"Schindler´s List"
"Shooting dogs"
"Hotel Rwanda"

Dom två förstnämnda handlar om förintelsen och dom två sistnämnda handlar om folkmorden i Rwanda 1994.

Under 2009 jobbade jag med att försöka sätta mycket av det jag möter i perspektiv och det kommer jag fortsätta att göra under 2010. Det får mig att må väldigt bra och uppskatta det som verkligen är viktigt.

Nu ska jag sluta vara så djup och knalla ner till Maxi och shoppa lite inför lite fredagsmys.

Klapp å Köss