Känslan som har tagit över mig och mitt inre just nu är helt olidlig. Jag visste inte att jag någonsin kunde må och känna så här. Trodde att jag var starkare än så. Kunde ha svurit på mitt liv att jag var det faktiskt. Jag har helt enkelt överskattat min styrka och blivit lat. Börjat känna mig nöjd för att jag närmade mig mål och då får jag kanske skylla mig själv. Vad vet jag.
Jag kan knappt hantera sakerna som möter mig i mitt liv just nu. Saker och människor som jag i vanliga fall lever för. Det rinner liksom över konstant. Minsta lilla droppe får mig att svämma över, likt en mindre naturkatastrof. För det är just så det känns, som en naturkatastrof fast på insidan.
Den värkande klumpen som jag har burit runt på i min mage flyttade in på heltid för kanske 2-3 veckor sedan och den verkar inte begära adressändring i första taget men flytta ska den. Jag måste bara komma på hur innan den växer till sig ännu mer. Allt detta är nytt för mig, inte kanske just känslan av stress, men den här versionen är jag inte alls bekant med. Jag har därför valt att kalla den för Satans stress. Jag är inte heller bekant med Satan själv. Några av han anhängare möjligtvis men inte Satan i egen hög person.
Typiska syndrom för Satans stress:
-Sömnlöshet
-Brist på aptit(på allt vettigt)
-Ränneskita
-Håravfall
-Finnar direkt från helvetet
-Humörsvängningar(likt fritt fall eller uppskjutet)
-Sociala förmågan går i glömska
-Sjuka cravings
-Minnesförlust
-Torra fötter
-Road rage, Italian style
-Brist på uppskattning av snygga killar(borde vara olagligt btw)
Botemedel? Vet inte, så jag antar att det bara är att hålla i sig tills nästa fönster för styrkehämtning öppnar sig. För det kommer att öppnas, det är bara en fråga om när....