Back in town in autumn-time

I fredags morse satte jag fötterna igen på svensk mark med en tvetydig men skön känsla. Veckorna i USA känns redan långt borta och allt som snurrar just nu får mig att undra om resan verkligen har hänt. De tre dagar som passerade innan jag klev in på jobbet igår bestod mest av en dimmig trötthet och det var inte med många knop som jag tog mig genom dagarna.

Jag hade en plan för veckan med jobb, träning, lägenhetssysslor och höstmys men den planen revs upp i samma stund som jag satte mig framför chefen. 3 st 11 timmars nattjobbspass levererades. Piffigt värre.
Uppgiften i sig är om inte annat annorlunda, rolig och säkert lärorik men jag har lite svårt att uppskatta uppdraget i skrivande stund.
Det känns som att allt redan rusar på i högsta möjliga fart och tanken på att jag inte kan få saker att sakta ner skrämmer mig. Den här hösten får inte bli som våren och sommaren. Inte ens i närheten.

Jag älskar hösten på alla sätt och det är helt klart min favoritårstid och den ger mig prilliga höstkänslor som våren ger andra men med ett allt för högt tempo kommer jag att missa allt. Det får inte hända. Det är ju hösten som laddar mig inför vintern.

Jag ska ta en promenad i solen nu innan jobbet så har jag fått en liten höststund iaf.
Puss & kram