När man upplever en känsla, bra eller dålig, så är det ju man själv som skapar den. Det inte direkt någon som sitter och Bluetooth:ar över den. Vad jag har förstått så skapar man den bl.a. utefter tidigare erfarenheter, upplevelser och inlärda regler. Så när jag får ont i magen för att jag blir sårad så är det jag som ger mig själv ont i magen och inte någon annan även om jag förknippar känslan med allt annat än min egen hjärna. Allt sitter i mitt störda huvud.
Som jag har nämnt tidigare så gillar jag inte avvisanden och speciellt inte dom som jag inte kan förklara eller förstår. Detta styr min vardag väldigt mycket och det begränsar min spontanitet. Jag planerar min körning grundat på att undvika att utsättas för avvisanden vilket leder till att jag riskerar att missa en hel del givande destinationer.
Övning ger färdighet, var det någon klok människa som har sa men jag är inte ute och övningskör den bilen speciellt ofta inte. Den är ju lite svårstyrd och utan GPS och man kan ju faktiskt krocka. När jag sen väl tar en tur så sitter jag och spänner mig så mycket att det gör extra mycket ont och skadan blev större än om jag bara hade slappnat av och kanske övat lite mer innan. Kognitiv övningskörning kan vi kalla det.
Jag skulle gärna vilja att någon visar mig hur man tjuvkopplar kretskorten i hjärnan, precis som man gjorde när man skulle lura combon att den var rengjord, så att jag kan ta mig en liten genväg eller två. Det hade varit nice att kunna hoppa över allt det där jobbiga ibland men till dess så får jag väl ut och övningsköra lite…
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar