304 dagar

När man ska åka buss i Stockholm och det är mycket folk som står väntar så finns det en oskriven regel om hur påstigningen på bussen går tillväga. Det finns alltså ett kösystem som inte alltid är, speciellt för den utifrån, så självklar. Även om det inte ser ut som att folk står i en direkt kö så gör dom det. Det kan se ut som att dom står lite nonchalant utspritt men kön finns där. Jag lovar. Dessutom så har alla stenkoll på om någon försöker smita förbi och är inte sena med att ge en ond blick eller rent av en verbal tillrättavisning. Även om onda blickar eller tillrättavisningar inte uppfattas eller är väldigt tydliga så finns det en del undertryckt vrede mot den som vågar bryta reglerna oavsett om det är avsiktligt eller ej. Tro inte att man får dispens för att man är turist, nyinflyttad, 150år gammal eller ens förståndshandikappad. Regler är till för att hållas i sådana här viktiga lägen, menar Stockholmaren.

Vid busshållsplatsen där jag bor så går det två bussar under dagtid 71:an och 443:an. Dom går med ett par minuters mellanrum och 443:an är den som går direkt till slussen och är oftast den som det är mest folk på. Kön till den på morgonen är väldigt lång. Men i Jarlaberg så är kön väldigt tydlig så, så långt är det inga problem. Dock så har dom efter sommaren bytt ordning på bussarna så att 71:an kommer in ett par minuter innan 443:an vilket leder till att man måste knalla förbi den långa kön för att hoppa på 71:an.
Om man vill ha en Metro så måste man också knalla halvvägs förbi kön och det var där jag fick smaka på den onda blicken för första gången. Vid Metro-stället.
Folk står på extrem helspänn (även om dom gör sitt bästa för att se avslappnade och obrydda ut) så när jag råkade prassla till med min tidning så flög tanterna, närmast stället, runt ett halvt varv med samma reaktion som om jag precis hade försökt att rycka deras väskor. Jag kan lova att dom onda blickarna snålades det inte med. Hej och hå!
Nästa gång så vågade jag knappt gå förbi kön utan att få ett godkännande från nästan samtliga i kön. Höll på att missa bussen bara därför. Jag kände mig ärrad för livet.

Det tog mig 304 dagar.....304 dagar från att jag blev fast boende i Stockholm tills att jag blev en av dom. Tanterna på helspänn. Nu är jag en av dom som ärrar….