Jag befinner mig vid Sorrödsjön, strax utanför byn Ljungbyhed och jag har precis läst en artikel om Tiger Woods otrohet där svaret på frågan varför han var otrogen var: "För att han kan"
Detta leder mig då till frågan: Är det så det är? Är det därför vi håller på som vi gör? Sårar våra respektive, våra barn och bryter upp höger till vänster. Det bråkas, dramatiseras, smutskastas och ställs till. Otohet gör lika ont idag som det gjorde igår och ändå "otrogas" det som aldrig förr och vi gör detta mot varandra bara för att vi kan??
Jag förstår inte riktigt eller rättare sagt, jag förstår inte alls.
Behöver vi sänka våra förväntningar på våra förhållanden? Är trohet inget man kan räkna med längre? Är det så att vi ska skriva om reglerna helt och hållet kanske? Jag vet inte men vad jag vet är att jag inte har lust att dela min eventuella framtida partner med någon annan kvinna eller man för den delen. Dessutom är jag inte själv intresserad att ha mer än en karl att hålla reda på, det räcker gott och väl.
Att en människa kan ta ett snesteg livet, av olika anledningar, har jag full förståelse för men när det sätts i system då är vi inne på helt andra banor.
Dom flesta av oss är för att ligga. Det är ju knappast en hemlighet att det är en trevlig tillställning och en nödvändighet i viss mån men hur kan vi låta det styra våra liv och tankar till den grad att den splittrar förhållanden, familjer och i vissa fall liv? Hur kan vi tycka att det är värt det?
Lika oförstående som när jag började skriva inlägget, ska jag nu gå och ta en välbehövd dusch och fundera vidare
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar