Jag dagdrömmer konstant. Det är ett sätt för mig att komma ifrån allt och varva ner. Vad drömmarna handlar om och hur djupgående dom är, skiftar hela tiden. Det ger en skön känsla som jag har somnat in till många gånger men det är också en farlig vana. Ibland så lurar man sig själv och vissa dagar kan man ha svårt att skilja fakta från fantasi.
Jag har drömt om framgång, vänner, familj och kärlek. Äventyr och resor. Död och katastrofer. Det mesta har nog passerat mina tankar genom åren men jag har även lärt mig att sortera en hel del. Det är lätt att fastna i fantasierna. Där har vi kontroll över händelser och vi kan låta sagan sluta precis som vi vill varje gång. Man vill ofta stanna kvar där men man har inget val annat val än att vakna upp förr eller senare. Det är bara tillbaka till verkligheten som gäller annars riskerar man att missa hela sitt liv.
Så vad är det farligaste med denna vana då? Den kan kännas ganska harmlös. Personligen så tror jag att ju mer vi väljer att fly verkligheten, desto sämre kan vi hantera den.
Hur ofta har man inte önskat att man hade egenskaper, kroppsform eller utseende som någon annan har? Velat ha deras jobb? Deras bil? Deras pojkvän? Rentav deras liv?
Så man kanske drömmer att det är så, för att det är mer uthärdigt än sitt egna liv, och när man vaknar upp finns risken att verkligheten lappar till en rejält. Ibland till den grad att man vacklar till eller rentav tappar fotfästet helt. Oftast så dyker nerstämdhet och deppighet upp också som ett brev på posten.
Så när ska vi sluta snegla på andra? Sluta jämföra oss med folk? När ska vi sluta anta att alla andra har det så fantastikt bra och inse att vi inte vet ett skit om hur dom igentligen har det? När ska vi börja jobba med verkligheten och faktiskt försöka påverka det vi faktiskt har en chans att göra just det med? När ska vi börja våga säga saker som vi vill ha sagt och ställa de frågor som vi vill ha svar på? Är det inte dags nu? Klockan tickar och vi tar ett steg närmare slutkapitlet för varje sekund som går.
Personligen så vill jag ha många välfyllda sidor i min bok med just rätt saker innan min sista sida vänds. Dom ska vara fyllda med en massa skratt, lycka och personlig framgång. En stor familj ska rymmas (vänner inkluderade) och mycket lite ånger. Jag ska känna mig stolt när jag läser den och gärna min familj och vänner också. Det ska jag kämpa för i alla fall.
Hur vill du ha det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar