Det kommer en tid....eller?

Människan är tillsynes oftast ett smart djur som tar lärdom av saker som håller oss levande och oskadda men ibland undrar jag hur tröga vi är. Vi har lärt oss att vi måste titta åt båda hållen innan vi går över gatan annars kan det göra ont. Vi har lärt oss att vi inte bör(fortfaranade valfritt) äta flugsvamp eller råttgift och att skallerormar inte är ett lika mysigt kramdjur som grannens hund men ändå så finns det massor av små störande vardagsprylar (aka I-landsproblem) som vi aldrig lär oss av. Saker som ofta återkommer och vi verkar bli precis lika förvånade och irriterade över varenda gång och muttrar ofta något i stil med :"Ja, just det" eller "Jag ska aldrig mer...".

Hur många gånger har man inte funnit sig vrålhungrig så att man nästan har ont i magen och först då börjar tänka på att fixa mat? Ja, just det! Mat! Det är ju inte så ofta vi äter så inte så konstigt att man missar det....
Jag missar även år efter år att jag fortfarande inte tål direkt solljus på min ljusa hud. Ja ja okey då, på min kritvita nästan transparanta hud. Nej, för solfaktor är inget jag jobbar med. Jag köper det ifs men det är till min utställning som jag har i badrummet. Om man använder det så får man ju inte gå igenom brännandet, svidandet och frossan i fyra dagar och sen fjällandet i tre. Det är ju ingen sport.
Att det sen i större städer finns ett fenomen som heter rusningstrafik med tillhörande kö är också något som folk glömmer oförståligt ofta oavsett om det är folk som bilar till jobbet varje dag eller om det är lilla turisten från norrland som har letat sig neråt i landet.

Man lär sig aldrig heller att folk kommer alltid att orka ta med sina skrikiga ungar till IKEA en lördag, att det aldrig kommer att komma en bra tandkräms- eller tvättmedelsreklam och att gå i ett par nya skor med 10cm klack kommer ALLTID att göra ont oavsett om dom satt skönt de hela två minuterarna man hade dom på sig i affären.
Ett annat roligt beteende som många har och så även jag är att komma med födelsedagspresenter i efterskott eller att köpa julklapparna i sista stund. "Jag har inte hunnit!" Har man fått höra och tänkt själv. Vad f-n är det för bullshit? Varför gör vi så? Att födelsedagar och julen dyker upp år efter år kan ju knappast komma som en överraskning för någon. Eller?
"Just det! Julklappar! Jul i år igen alltså...hmm jag får fixa det"

Vi kan utföra hjärttransplantationer, flyga till månen och miljontals andra galet stora saker men när det kommer till vardagen så är vi lost i många lägen. Ganska komiskt om man tänker på det tycker jag.

Dag att fixa mat av något slag. Jag är vrålhungrig....