Innan jag hade dragit ut en tand första gången, i vaket tillstånd vill jag tillägga, så trodde jag att man bara tog tag och drog rakt ut. Så är inte fallet.
Tandjäveln ska vickas och vridas och vickas lite till. Det känns som att hela käken är påväg att lossna och att hela näsan flyttar på sig. Känslan är ungefär som en ångvält har försökt att para sig med ens kranie!
Nu vill jag inte mer. Nu får dom trilla ut av sig själv eller så kör man den hederliga med att binda ena änden av ett snöre runt tanden och andra änden i ett dörrhandtag och så får man någon att slänga igen dörren riktigt hårt.
Dag dags för alvedon och en powernap
P.S om jag får kids någon gång så ska jag var den envisaste fluortanten mänskligheten har skådat! D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar