Jag vill skjuta, jag vill skjuta, jag vill.....

På gården brevid oss så bor det en tant som verkar ha en kärlek i livet och det är att mata vilda fåglar. När jag säger vilda fåglar så menar jag inte dom söta ankorna, gässen och svanarna som alla andra normala människor matar. Nej jag menar äckliga, dryga och galet högljudda sådana här:

och räliga sådana här:

Förra sommaren så ropande vi till henne genom fönstret att vi inte tyckte att det var en så bra idé att mata fåglarna. Vid det tillfället stod hon och kastade ut mat av något måsvänligt slag. Hon försvann in illa kvickt. Hon verkar lite egen. Annars så verkar hon lägga mat på balkongen.
Nu sitter ni säkert där och tänker att "men kan inte hon få ha det lilla nöjet då?" eller "hon verkar ju så ensam och det är ju lite gulligt att hon ser fåglarna som sina vänner". NEJ! Det är inte gulligt någonstans.
Kl 05-0630 varje morgon och jag menar VARJE morgon så sätter dampfåglarna igång med att slåss och bråka om maten och VARJE morgon så önskar jag samma sak. Att jag har något stort och mycket skadligt vapen så att jag kan skjuta av dom en efter en så att man kan få lite sömn efter kl 05.
Jag funderar på att gå till Owe men han ligger säkert med henne. Han verkar vara en riktigt player den. Förresten så lyckade jag fånga en bild på henne när jag var och lämnade en död duva i hennes brevinkast och hon lyckades öppna dörren precis då...