Vilsen ja men skyll dig själv

Det började med lite osäkerhet tillsammans med oförmågan att lita på mig själv. Det gick över till stress och klumpar i magen, tätt följt av sömnlöshet. Nu har det mest irritation och total lesshet på i stort sett allt. Även mot allt jag älskar. Tillbaka där jag var när jag lämnade McD Hemlingby bakom mig hösten 2008 och ganska långt ifrån där jag befann mig för bara några månader sedan. Jag har alltså gjort det igen. Brutit nästan alla löften som jag någonsin har gett mig själv och klivit bort från allt som gör mig glad, lycklig och tillfreds. Jag har vänt mig själv ryggen igen. Same story all over again.

Så vad gör jag? Jo, jag drömmer. Jag drömmer om harmoni, framgång, kärlek och nya vänskaper. Jag vet att vägen dit finns mitt framför näsan på mig, jag har ju hittat den förr men jag hittar den inte nu. Jag valde att inte lyssna på alla signaler som jag känner så väl och jag tappade bort mig och det gör ont. Det gör så otroligt ont att trampa fel i vartenda steg jag tar varje dag men jag får skylla mig själv.

Det surrar i mitt huvud som ett irriterande radioprogram med dålig täckning. Det kryper i kroppen som myror på en sockerbit. Jag har en plan på hur jag ska bli av med surret och myrorna och hitta ut på vägen igen men jag vet inte om det är rätt plan eller om det ens är en bra plan men jag måste försöka med något innan jag blir totalt galen.

Medans jag letar så drömmer jag om att känna så här igen....